Nyhetsbrev

DET ÄR INTE LÄTT ATT VA´ÖDMJUK…

…när man är en sjutusan till man. Det är förvisso en sång med Mats Rådberg och Rankarna men texten är slående för många. Det är inte lätt att vara ödmjuk.

Vad betyder det att vara ödmjuk? Vad innebär det mer konkret? Att vara ödmjuk betyder att aldrig sätta sig själv i centrum och anse sig mer värd än andra och /eller annat. Det är i ett allomfattande perspektiv vi pratar – det innebär andra människor, djur, saker och ting. I tider där många människor tyvärr inte visar vår natur den respekt den förtjänar och där vi konsumerar långt mer än vi egentligen behöver och där våra ekonomiska ekorrhjul nästan gjort det till ett måste för att få hjulen i ekonomin att snurra kan det vara svårt att se hur mycket min personliga ödmjukhet betyder.

I ett samhälle där egoismen frodas och hyllas, där framgång är succé oavsett tillvägagångssätt och där många människor dagligen möter mobbing i skolan eller på arbetet blir det för oss, om möjligt, ännu viktigare att väcka frågan om ödmjukhet.

Vet vi egentligen vad som krävs av oss för att vara med i ett lag? Är vi alla med i lag?

Vi människor är flockdjur, något vi nedärvt sedan våra dagar på Savannen i östra Afrika. Det var längesedan men vi kan inte svära oss fria från vår historik. Vi behöver andra människor för att må bra. Inte varje minut på dygnet men ingen människa mår bra av total ensamhet. Detta innebär att vi alla är med i lag, stora, små och inte minst världsomfattande. Vi är alla medlemmar i världslaget – vi är medborgare, födda på planeten jorden. Det är det största och mest diffusa laget men trots allt ett lag!

Efter att i många år nu drivit VM-resor med fantastiska resultat är en av de gemensamma kommentarerna vi får:

”- oj, jag har aldrig varit med i ett lag som detta förut!”

Varför är det så? Varför är det så många som aldrig varit med i riktiga lag förut?

Det är alltid svårt att generalisera men ett par orsaker kan vi hitta:

Den mest avgörande skillnaden mellan de som varit och vill vara med i lag med andra är insikten och förståelsen för att laget alltid kommer före jaget!

Vi möter många människor som under många år viker sig för andra och anpassar sig till olika situationer utan att ta ansvar för om det är rätt för dem eller inte. De är dessa, anpassarna, som vi så oerhört gärna vill stärka och få att må bättre och våga ta fullt ansvar för vad de tänker, säger och gör. Det tråkiga är att det verkar vara svårt att gå från anpassare till individualist, många verkar gå från anpassare till att bli anpassare med egoistiska drag! Från att ha varit undfallande och tyst blir det nytt ljud i källan – det blir helt plötsligt jaget före laget.

Många vill satsa på sig själva – helt suveränt och bra, men glömmer bort att de fortfarande vill vara med i lag och att de lagen alltid måste gå före jaget. Där kommer bristen på ödmjukhet och även bristen på tacksamhet in. Det är flera som verkligen tappar sin tacksamhet över allt vi de facto har att vara tacksamma över. Tänk om vi ändå kunde våga vara starka, tro på oss själv och ödmjuka. Skall den kombinationen vara så svår?

En insikt jag fått genom åren är att fundera på hur de val jag gör påverkar. Är det ingen mer än jag som påverkas av beslutet – gör det då. Påverkas någon annan är det min skyldighet att försöka förstå hur det kommer påverka dem/den och om det känns rätt för mig. Det är lätt att bli fartblind och därigenom tappa ödmjukheten till livet och alla de omkring oss som vill oss väl.

När jag möter unga människor är det många som tror att de hjälper till, är schyssta och pluggar för att andra skall bli glada och nöjda. Det är fel syfte och fokus. Det måste vara mig själv jag gläder när jag hjälper andra. Det måste vara drivkraften att göra mig själv lycklig som gör att jag verkligen vill se andra glada och därigenom känner en äkta glädje. Om jag gör saker och ting för andras skull kommer jag hela tiden vara beroende av deras bekräftelse för att det skall kännas riktigt bra för mig själv. Allt jag gör för att själv känna tillfredställelse kommer däremot att kännas bra även om det ibland uteblir ett välkommet tack.

Tacksamhet är nära besläktat med ödmjukhet och är ett vackert karaktärsdrag och något att uppskatta hos sina nära och kära, ja hos sig själv. Att vara tacksam hjälper oss alla att uppskatta vardagens alla små ting och händelser. Se solen skina och njuta av det, inte ta det för givet.

Mitt arbete är tacksamt ur den aspekten att det är många som söker och hungrar efter kunskap, insikter och förståelse. Jag möter i stort sett dagligen människor som vill framåt, se nya möjligheter och våga hitta mer mod. Det är dessa härliga mail, kommentarer och ansikten jag ser framför mig när det, i mitt liv precis som i ditt, ibland blir mycket och lite körigt. Då vill jag minnas alla stunder av tacksamhet och ödmjukt le för mig själv och inse vilket fantastiskt liv jag lever.

Gemenskap och kärlek, trygghet och värme. Något som går att få i alla lag vi omger oss med oavsett arena. Det innebär att laget på jobbet kan vara precis lika härligt som mitt familjelag och som mina vänner bara vi som är med i laget är med på lika villkor och verkligen vill vara med och inte känner oss som offer som måste vara med.

Ensam är stark men tillsammans är vi alltid starkare – glöm inte detta och var rädd om dig och dina lag.

För vet du, det är lätt att va´ ödmjuk, det är det som gör en till en sjutusan till karl…

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen