Nyhetsbrev

DEN SOM GAPAR EFTER MYCKET...

… mister ofta hela stycket. Det finns en sanning i detta säg givetvis, att hela tiden vilja ha mer och mer utan vara tacksam över allt som jag har och att fokusera på allt som jag inte har eller får.

Det är intressant att lyssna på andra människor - att vara lite av en tjuvlyssnare. Jag har haft den förmånen nu att vara charter-resenär. Inte något som jag vanligtvis gör men nu var det min tur.

Det är häpnadsväckande att så många inte är tacksamma över möjligheten att kunna åka på semester, i det här fallet till Mexico, i en eller två veckor. Det är fascinerande och rätt frustrerande att stå i kön till incheckningen och höra alla dessa människor fokusera på negativa saker.

Var fanns tacksamheten undrade jag. En tonårsdotter stod där och skällde på sin mamma. Mycket irriterad över att de bara skulle åka en vecka och varför hade de inte bokat bättre platser på flyget. Det skulle bli döööö-jobbigt att sitta så trångt och bara för 7 dagar.

Men var hemma då - tänkte jag där jag stod. Mamman däremot krympte mer och mer i sina försök att släta över, förklara och övertyga att det nog skulle bli bra i alla fall. Jag måste erkänna - jag blir mörkrädd. Med vilken rätt har en tonåring, som högst troligt inte betalt många kronor av resan, stå där och göra bort både sig själv och sin mamma. Vilken fruktansvärd otacksamhet och vilken respektlöshet. Är det detta som är vår framtid? Söndercurlade och otacksamma barn med en skitattityd?

Själv stod jag där, leende och tänkte: "vilken tur jag har som får chansen att tillbringa en hel vecka själv med min 15-åriga dotter i sol och värme. Jag hade nu världens möjlighet att kunna påverka henne under 7 dagar till att än mer uppskatta saker och ting samt att vara mer positiv."

Det är väl helt uppenbart att på en flygplats och en charterresa finns det saker och ting som skulle kunna vara bättre, smidigare och roligare. Att visa boardingpass fler än en gång känns ibland lite onödigt men hellre visar jag det fyra gånger, som var fallet nu, än inte alls. Alternativet är ju att vara hemma i det gråkalla Sverige och det kändes inte speciellt lockande.

Under denna resa, som var helt underbart och oerhört nyttig, har det gått svallvågor i konversationen kan jag lova. Förutom att vi har solat och badat har vi har sett Coach Carter, Peaceful Warrior och Tusen gånger starkare. Vi har pratat om kompisar, attityder, betyg, skola och framför allt ANSVAR. Det är inte 24 timmar om dygnet som dottern tycker hon har världens bästa mamma - jag lovar, men vet ni det var inte mitt mål med denna resa. Mitt mål var att än en gång få chansen att förbereda min dotter för livet och dess utmaningar. Det är mitt föräldrar-ansvar att påpeka och våga vara mamma.

Problemet är att det är så lätt att vara och agera negativt. Hela samhället är en kultur där det ska ifrågasättas, klagas på och gnällas kring så det fanns mycket att coacha kring.

När vi nu under veckan kommit mer och mer in under skinnet blir det så uppenbart hur många vuxna - i skolvärlden och på hemmaplan, som har resignerat. Kastat in handduken och gett upp. Tar helt enkelt inte sitt ansvar utan hittar ursäkter och undanflykter hela tiden. Det är fruktansvärt och stärker mig än mer i hur rätt det är att driva VM-ungdom i sommar.

Min dotter är fantastisk men hon, precis som andra tjejer - letar efter sig själv, sin identitet och behöver guidning och struktur i sitt liv. Det är i denna period av livet som det är viktigt att våga utmana och fortsätta ställa frågor även när den som får frågan inte vill svara. Genom att vara härvarande så hör jag vad hon säger även när orden uteblir och då gäller det att våga se det jag ser, höra det jag hör och känna det jag känner. Det är när tydlighet och konsekvens saknas som det blir ett slags anarki - både i familjen och i arbetslivet där utrymme för egna tolkningar och egna regler får fäste. En slags självbestämmanderätt om vad och vilka regler som är viktiga, vilka som jag tänker följa och vilka jag väljer bort.

Åter igen står kommunikation i centrum, tillsammans med respekt och ansvar. Det är underbart att inse att min dotter är en underbar tjej bakom masken av otrygghet. Den otryggheten som idag består i att inte vara säker på att hon duger - kommentarer och agerande bland tonårstjejer är horribel. Jag har blivit svarslös till och från när jag fått höra hur det pratas om varandra där ute.

Vad som skrämmer mig är dock avsaknaden av föräldrar - det märks när vi har pratat och det har varit helt uppenbart här i Mexico. Var är de?

På hemmaplan har allt för många släppt ansvaret och verkar inte ha koll på vad som händer och sker. Vems ansvar är det kan jag inte låta bli att tänka. Här på semestern verkar det inte heller som att de som orkar. De, barnen, är inte föräldrarnas ansvar längre utan de har helt fritt spelrum. Skriker, hoppar, springer överallt. Breder ut sig och hörs - hela tiden. Var finns mamma och pappa? Hur kul tycker de att det är att få en kaffekopp omkullvält och utslagen över boken man läser? Hur kul är det att inte kunna sitta i poolen och prata utan att det hela tiden är en ljudnivå som inte går att kommunicera i. Jag satt med alla dessa frågor ända tills jag såg ett gäng föräldrar som skulle köpa drinkar i pool-baren. Jag lovar - hela poolområdet hörde dem! Då insåg jag, päron faller inte så långt från äppelträd trots allt. Barn gör inte som föräldrar säger - de gör som vi gör!

Vi har precis de barn vi förtjänar, vi har de anställda vi förtjänar och de relationer vi förtjänar. Är jag inte nöjd med dessa är det upp till mig att göra något åt dem för det kommer ingen annan göra åt mig - hur gärna jag än önskar det.

Det kändes skönt just då att inse att jag har två fantastiska döttrar, en helt magisk familj, ett underbart arbete, ett boende jag stortrivs med, världens bästa man att tillbringa tiden med och är numra själv en person som jag helt klart skulle vilja åka på semester med. Vad mer kan jag begära - tja det ska vara en gratis paraplydrink till då...

"…- Hola Señor….una magherita por favor…"

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen