Nyhetsbrev

UT UR SKUGGAN…

… klev en modigare Lotta ut. Alla ni som känner mig och har någon form av relation till mig vet mycket av min historia. Hur jag tagit från allra längst ner, totalt utan självkänsla där jag inte trodde att jag dög till att idag känna att jag är lika fantastisk som alla andra och med samma värde och möjligheter.

Den som hjälpt mig hit, där jag nu allt mer känner mig hemtam, är min man, Bengt. Min stora förebild, coach, kärlek och vän. Han, som aldrig tvekat på min förmåga, utan kämpat för att jag ska våga ta för mig och våga skina - utan att han ska behöva vara med.

Döm om min förvåning när jag strax i höstas vågade tacka ja till att föreläsa i Budapest, två föreläsningar på EMEC 2012, båda två utan Bengts närvaro! Ni inser vilken grej. När jag tackat ja och det hela började sjunka in så slogs två känslor om makten inom mig. Den ena, den vi känner igen från Lille Rösten sa ideligen "Hur dum får man va? Är du pantad på riktigt? Hur skulle du kunna fixa detta?" Den andra, min självkänsla sa "Det är din tur nu, det är dags för dig att våga ta för dig. Du kan och du fixar detta".

Jag har gjort flera stora, häftiga föreläsningar förut. Mött internationell publik, svårfångade grupper och det har, helt ärligt, alltid gått bra. Utmaningen var nu att förut har jag alltid kunna förlita mig på att Bengt funnits där i närheten. Kunnat vara med och titta på mina presentationer, ändra och komma med tips, bolla idéer och tankar. Nu skulle jag klara detta utan honom. Jag skulle ha Hans med mig - vilket varit en oerhörd tillgång. Allt i livet, tycker jag, är roligare om vi kan dela med någon annan, men hur underbar han än är så är han inte Bengt. Hans ville komma med för att se och lära.

Min lille röst sa då "säg till Hans att åka med Bengt om han vill se och lära - vad skulle du kunna bistå med", men min självkänsla sa "vad bra, då kan ni bygga ännu starkare relation och hjälpa varandra. Perfekt nu när Bengt vill kunna ta det lite lugnare i framtiden".

Väl framme i Budapest insåg jag att det är detta som är min arena. Det var och är ännu, på 10 000 meters höjd på väg hem, en euforisk upplevelse. En ny nivå av Lotta har vaknat och det känns magiskt och härligt. Jag har nu tagit ett stort steg ut mot nya mål och arenor. Det känns underbart att veta att jag klarar mig. Jag kan tänka och möta utmaningar, jag har vuxit ur min kostym som den fula ankungen och vågar nu agera som en svan. Det häftiga är att detta har Bengt vetat hela tiden men han har emellanåt talat för döva öron.

Varför berättar jag detta för er? Jo, för jag tror att du också bär på demoner och osanningar om din förmåga, din kompetens och dina tillgångar. Du kan, precis som jag, så mycket mer. Det är när vi, du och jag, vågar utmana oss själva med det där lilla extra som en helt ny värld uppenbarar sig. En värld full av nya utmaningar och erfarenheter. Det blev för mig examen i att leva NU = Nya Utmaningar. Ett uttryck som jag verkligen gillar. Hela livet framför oss består av NU. Vad vi väljer att göra av dem är en helt annan sak.

Jag vet att när jag berättar min resa - på föreläsningar och utbildningar. Om att hitta mig själv och mina värderingar om att våga värna min integritet och mina känslor så berör jag er som lyssnar. Det är därför jag nu vill addera denna upplevelse till den resan. Jag har nu tagit nästa steg - jag känner mig fri och funderar stark på om inte det ska stå på mitt visitkort också - det står alla redan på Bengts!

I framtiden kommer det att finnas en helt annan trygghet inom mig när jag tar mig an livets strapatser och jag vill verkligen, och kommer se till att, jag och Bengt delar dem fortsättningsvis också. Det är så mycket roligare att dela en upplevelse med flera än att bara bära den själv. Det är också därför jag vill berätta.

Jag vill att du ska ta chansen och sätta dig ner och fundera en stund över vad som hämmar dig. Våga inse dina rädslor och våga utmana dem. Det kan vara alla möjliga olika saker vi är rädda för men ingen av dina rädslor äger rätten till dig. Lova mig att du återtar makten över dig själv för då kommer livet att te sig helt underbart. Jag möter så många fantastiska människor, som i 99 fall av 100 är helt underbara. I alla fall när vi pratar mellan fyra ögon. Tyvärr saknar många av dem så mycket av sin personliga trygghet att de nästan kan ändra hela sitt sätt att vara och bete sig när någon eller några andra är närvarande. Detta är det ultimata tecknet på avsaknad av självkänsla. Det var magiskt att uppleva att jag var mig själv dessa dagar i Budapest. Jag var precis den jag är när jag är med Bengt - och han var inte där!

Jag har hittat mig själv och det, mina kära vänner,är en av de största gåvorna jag gett mig själv på länge. Jag känner en djup tacksamhet över att jag tagit mig dit jag nu är och jag vet att det aldrig varit möjligt utan den ärliga, uppriktiga och raka coachingen som jag fått genom åren. Jag är ännu säkrare nu på att det är tydlighet i kommunikation som hjälper.

Jag vet att när vi driver våra process utbildningar så säger jag ofta, ofta, ofta….Självkänslan är din nyckel till framgång. Den nyckeln som kommer öppna upp dörrarna för fantastiska resultat, underbara relationer och lycka. Den nyckeln som hjälpt mig skapa mitt liv och mina framgångar. För i mina ögon är jag framgångsrik. Till och med i landet lagom tillåter jag mig att titulera mig framgångsrik. Vet du varför? Jo, för jag är stolt över vad jag ser i spegeln och hoppas att jag uppfattas ödmjuk av andra. Livet är en gåva, jag har fått den och äntligen vågar jag ta vara på den till 100%.

Tänk, det skulle behövas en resa till Budapest för att jag skulle våga till fullo. Tack Bengt för din tillit, tack MPI och Maria Thylén för er tillit, tack Hans för din tillit och TACK LOTTA - för jag vågade!!!

Kasta dig ut i världen och ge dig själv chansen. Jag lovar - du kommer aldrig ångra det du vågade prova bara allt du aldrig gjorde när du blickar tillbaka!

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen