Nyhetsbrev

ENSAM I VÄRLDEN…

… behöver jag inte bry mig… Efter att varit ledig några veckor över jul och nyår och fått möjlighet att reflektera över mitt eget och andra människors beteenden slås jag med häpnad över hur egoistisk världen är runt om oss.

Det är inte ovanligt att folk i gemen tycker sig ha vilka rättigheter som helst, var som helst och när som helst. Det kan i och för sig vara ett tecken på att jag börjar bli gammal men jag väljer att se det som ett ökat inslag av egoism i min iver att fortfarande vara ung och viril i sinnet…

Häromdagen var vi på väg till Johanneshov för att titta på hockey. Vi valde det smidigaste och snabbaste sättet att transportera oss genom Stockholms innerstad, dvs. tunnelbana. Det är inte överfullt utan vi får alla sittplats och kan börja vår resa. På nästa hållplats kommer ett ungt par, uppenbarligen kompisar, ombord. Tjejen i sällskapet håller på att berätta för sin kompis om ett möte som skett några dagar tidigare där han inte varit med. Hon hörs. Det är uppenbart att hela vagnen just nu får höra historien om hur pinsamt det var när hon och några andra var och skulle åka skridskor i Kungsträdgården häromdagen. Det går inte att undvika att höra henne.

Personligen tycker jag inte om att känna mig som en tjuvlyssnare - i det här fallet är det oundvikligt. Hon fullkomligt skriker, samtidigt som hon skrattar hysteriskt med nervösa inslag. Tillslut säger hennes vän - "vad du skriker". Han sätter ord på det alla vi andra i tunnelbanevagnen tänker.

"Gör jag?", svarar hon, och fortsätter oförändrat att berätta/skrika/asgarva.

Det är detta som är min poäng. Det är så otroligt många av oss som inte vill försöka förstå vem vi är och i vilken situation vi befinner oss i. Men, kan ju någon invända. Vi måste väl ändå få bete oss som vi själva vill. Ja, det tycker jag också. Ända tills det beteende som jag har inkräktar på andra människors integritet vilket jag tycker att ett beteende som jag just beskrev gör. Om du sätter dig en dag på stan, på en noga utvald plats med synfält över övergångsställe, butiksdörrar, lunchrestaurang eller var helst många människor samlas så tar det inte lång tid innan du kommer häpnas över den brist på vänlighet, omsorg och omtanke som vårt samhälle har utvecklat. Det är uppenbart att "jag först" är det som gäller utan att behöva bry mig om någon annan eller något annat.

Jag tycker det är synd att inte fler av oss verkar vilja förstå vikten av att vara med i lag och att varje möte med andra människor, om så bara på en perrong, är en form av lag. Om vi alla la oss vinn om att behandla andra som vi själva vill bli behandlade skulle mycket av smygegoismen försvinna. Det är jag övertygad om.

Nu har ett nytt år ganska nyligt tagit sin början och min målsättning detta år, 2012, är att varje dag hitta något i mina egna beteenden som jag kan förbättra. Jag har tänkt mig att anamma modellen från Japan, modellen KAIZEN - ständig förbättring i det lilla varje dag. Låter det stort och oöverkomligt?

Egentligen är det rätt lätt om vi inte gör det svårt. Det som krävs är att jag vågar se mina egna beteenden utan förmildrande filter. Ska jag bli perfekt? Nej, vid alla gudar inte. Det skulle vara alldeles för präktigt och tråkigt, men jag är trött på att själv inte ge 100 % av det jag kan i varje situation. Det skapar konstant en känsla av att vara efter, att hamna i reagera-fasen istället för, som jag faktiskt föreläser om, sitta vid ratten i mitt liv och agera. För mig innebär detta att jag behöver ännu tydligare än tidigare skapa en bild av hur jag vill ha det.

Min man har myntat ett säg för många år sedan men jag har inte haft förmånen att få höra det förrän helt nyligt och det har verkligen tagit skruv.

Betänk ovan rader. Så otroligt enkelt egentligen. Det är ju bara sunt förnuft. En av de vanligaste kommentarerna vi får efter genomförda föreläsningar, utbildningar eller processer är just detta. "Det ni pratar om är ju bara sunt förnuft". Det tror jag dessutom stämmer, men en fråga jag ställt mig i många år och än idag ställer mig. Om det verkligen är så - Varför är det då så ovanligt i vardagen?

Att alltid varje dag vilja bli lite bättre på det jag gör. Planera lite smartare, prioritera lite bättre, bry mig lite mer, träna lite oftare, äta lite nyttigare, tänka lite längre. Om jag varje dag ger mig själv en mental spark i baken genom att använda lite mer av mitt sunda förnuft - borde inte världen omkring mig både i det lilla och stora bli lite bättre då?

Kommer detta att få mig att bränna ut mig och gå in i väggen? Kommer jag nu att slå på mig själv och se mig som misslyckad om jag inte lyckas varje dag? Ja, så kommer de av oss som inte tänker positivt tänka och kanske till och med uttrycka, det låter säkert för jobbigt och för tufft, men om jag vill förstå - på riktigt? VI har så mycket makt över oss själva som vi inte använder. Vi gör oss så ofta till offer för omständigheter omkring oss och tror att vi inte kan och får påverka. Att vilja utvecklas och bli bättre - finns det något roligare?

En god vän till mig brukar konstant svara, oavsett vad jag säger: "Mycket kan du kalla mig för men… (lat, trött, slarvig, oansvarig, egoistisk) är jag inte" Vad han brukar säga där punkterna står beror på vad jag har kommenterat. Det är för mig ett av de största bevisen på att vi inte vill inse hur vi beter oss och hur vi uttrycker oss. Det är jobbigt att få insikter och förstå för då måste jag ta ansvar och endera förändra eller stå upp för det. Båda varianterna kräver ansvar - något alla vill ha tills de fått det. För mig ska 2012 innebära en stor portion ökad vilja till att ta mitt personliga ansvar och sluta använda ursäkter i parti och minut.

Personligen känns detta som ett riktigt bra nyårslöfte och dessutom ett hållbart sådant. Det känns meningsfullt och bara därigenom ökar chansen att jag också kommer att leva upp till det. För en insikt så god som någon är att det är mig själv jag sviker om jag misslyckas och jag är ju den viktigaste personen i mitt liv, precis som du är den viktigaste i ditt liv - eller hur!

Lycka till och se till att ha en fantastiskt underbar fortsättning på 2012!

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen