Nyhetsbrev

JUL, JUL...

… strålande jul. Nu står december och julen runt hörnet, väntar på att komma fram och knacka på. Det finns väl få högtider som är så förknippade med känslor som julen. Oavsett om jag ser fram emot det och längtar - redan från mitten av oktober som ett jul-freak som jag själv, eller om jag tycker att det räcker med jul redan efter första advent, så finns den där. Runt omkring oss, så oerhört svår att komma undan. Fylld med känslor, intryck, tankar, minnen och utmaningar.

När jag tänker tillbaka kan jag se att mina jular genom åren har varit fyllda av alla möjliga olika känslor och jag har ofta tyckt att min jul-lycka ligger i händerna på andra. Om bara de är schyssta, roliga och bra så blir nog julen också bra. Tänk hur många år som jag har leasat ut ansvaret för mitt välmående till andra. Andra som dessutom högst troligt, inte har samma bild som jag har av hur julen ska firas och vad som ska prioriteras och göras.

En fråga som jag ställer mig är - stämmer detta bara vid juletid eller är det att det aktualiseras ännu mer då eftersom ofta både barn och föräldrar är inblandade i de flesta besluten? Blir vi extra veliga då vi vet att de som står oss närmast också påverkas?

Jag var helt nyligt på en föreläsning med en av mina stora förebilder, Kay Pollak, och han gav mig en fras som verkligen tog fäste i mig.

Kay sa: "Varje val du gör är en värdering av dig själv"

Vad innebär det - på riktigt? Det är det som jag nu försöker förstå. Jag tänker på mina val genom livet och mina tankar kring dem. Hur ofta har jag genom åren gjort mig till offer för omständigheterna?

Massor, det vet ni som följt mig och läst våra böcker. Hur ofta har jag tidigare velat skylla ifrån mig och tyckt att det inte är så mycket som jag kan påverka? Oerhört ofta... Frågan jag ställer mig nu är: Vad har jag egentligen tyckt mig vara värd?

Mitt egenvärde, det är något som vi lägger mycket tid på under våra utbildningar och något som kommer få bära huvudrollen under vårens kommande lansering av VM-jag. Vad är jag värd i mina egna ögon och vem har sagt att det är sant? Den lille rösten, vår störste motståndare för att vi ska våga växa, vill gärna att vi ska fortsätta att nervärdera vårt värde i våra egna ögon. Jag märker också hur svårt det är att vara ärlig mot sig själv och uppriktigt värdera den jag är på rätt sätt till rätt värde.

Vad är då rätt värde? Ja, det vet bara jag själv men det gagnar definitivt inte mig själv att hålla på och förminska mig. Vare sig i mina egna ögon eller i andras. Däremot är det ett riktigt bra sätt att träna sig i att vara ett offer.

En del som vi möter och som har gått våra utbildningar har förstått hur viktigt det är att vara ärlig mot sig själv, men istället för att se det som de verkligen ser så väljer de att se en fabricerad sanning. Många börjar efter våra utbildningar att jobba med sin självkänsla för att stärka sig själva och få en mer ärlig bild av sig själv, så långt är det jättebra. Den lille rösten vill dock gärna få dig att sluta med det i och med att då förlorar den makten över dig. Det är då som den (lille rösten alltså) så sofistikerat byter språk. Den börjar istället säga: Nu är det rätt bra. Nu behöver du inte träna mer på det här med självkänsla - det räcker nu!

Räcker det då? Nja, jag är tveksam. Jag kan bara gå till mig själv. Det är flera gånger de senaste åren som min lille röst har lurat mig. Invaggat mig i falsk säkerhet och vips så har livet kommit och knackat på. Någon har uttryckt sig på ett mindre fördelaktigt sätt, någon har svikit ett förtroende eller brutit ett löfte och med ens så har jag ramlat flera pinnhål ner och känner mig värdelös och liten. Det är då lätt att välja bort sig själv - sitt eget värde och börja tro att inte är väl jag värd bättre än såhär?

Livet idag består av så många val att det nästan kan bli överväldigande, eller inte. Det beror, har jag märkt, jättemycket på hur jag själv väljer att se på mina val. Innebär det jag väljer att jag också väljer bort något annat? Då är risken stor att jag gör mig till offer över mitt val och inte är nöjd och stolt över det istället. Ett val, som många av oss har haft eller har är, var och med vem/vilka ska vi fira jul. Detta tämligen harmlösa val kan för många av oss ge oss många nya gråa hår och skapa massor av oro och obehag. Varför då? Det borde vara och ÄR alla människors rätt att få välja sitt umgänge. Tycker inte du det?

Varför är en del så duktiga på att vilja ge andra dåligt samvete? Det är mer än en gång som jag har fått svaret från min egen mamma med drypande sarkasm i tonläget;

"Ja, tänk inte på mig. Var du hemma i Stockholm i jul…"

Vad ville hon att jag skulle känna och göra? Komma hem, vara ett offer och anpassa mig. Tycka att det är ok att det känns både jobbigt och påfrestande bara för att hon ska bli tillfredsställd? Många, allt för många, tänker och tycker så. Att andra ska anpassa sig till deras viljor. Jag minns med fasa första julen jag valde att stanna i Stockholm. Jag hade ont i magen hela december, hittade alla ursäkter som fanns för att inte behöva ringa ner och prata samtidigt som jag köpte fler julklappar än något år innan för att ursäkta mitt dåliga val. Ett val som var helt rätt för mig och min familj men jag gjorde svårt. Jag lät hennes besvikelse och rädsla projiceras till mig och jag överförde det rakt av till mina döttrar. På juldagen blev jag så arg på mig själv att jag skällde ut mig på toaletten och bestämde att jag nu skulle välja mitt och min familjs välmående och inte be om ursäkt för det. Jag kom på att jag var och är värd det! Från den stunden blev julen för oss en glädjestund och jag kände mig betydligt lättare till mods. Fram till dess lät jag andra, i det här fallet min mamma, styra hur jag skulle må, hur jag skulle känna och framför allt vad jag skulle göra.

Alla val har konsekvenser, även att inte välja har konsekvenser. Det är därför jag aktivt behöver förstå att de val jag gör speglar hur jag värderar mig själv. Att sitta passiv är en stark signal till mig själv att säga - jag är inte värd bättre. Alla vi är värda att må bra och det kan vi bara göra om vi tar fullt ansvar över vårt eget välmående. Det är bra mycket roligare att ha positiva människor i sin omgivning och människor som inte tar ansvar över sin egen attityd (sättet de tänker på) har alltid problem med att vara äkta och innerligt positiva.

Jag tror att det är en av anledningarna till att många upplever en positiv attityd som påklistrat och inte äkta. Du kan inte vara äkta positiv om du inte är nöjd med dig själv. Det kommer att kännas och det kommer att synas - även om vi tror oss vara duktiga på att maskera det. Det är helt ärligt nästan omöjligt att vara äkta glad och positiv om mina val inte är mig värdiga.

Om julen som nu står för dörren får gå hand i hand med dina värderingar och med ditt egenvärde du har eller borde så vågar jag lova dig - utan att veta vad du vill göra eller ska - en fantastisk jul. En jul fylld av innehåll som skapar mervärde och lycka. Min jul ska tillbringas tillsammans med mina nära och kära, valda med omsorg eftersom vi respekterar och älskar varandra. Där generositet går som en röd tråd från morgon till kväll och där jag vet att de som firar jul med mig har valt mig och mitt sällskap på samma premisser. Det är äkta och det känns!

Det är jag värd och vet du, det är du också!!

God Jul & Gott Nytt År - världens bästa!

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen