Nyhetsbrev

LÄR DIG LIVETS STORA GÅTA…

… älska, glömma och förlåta. Så stod det på en broderad löpare i min mormors gamla kök på Nygatan hemma i Kalmar. Jag kan än idag komma ihåg hur det luktade hos mormor. Jag kan se henne stå vid spisen och värma varm choklad till mig. Det var en riktigt gammaldags varm choklad, med kakao och socker utrört i grädde, sedan slog hon varm mjölk över. I hörnet stod en gammal transistorradio och den spelade alltid musik. Det var troligen radioprogrammet "Skivor till kaffet" med Bertil Perrolf, ett av hennes favoritprogram. Gamla slagdängor hördes den ena efter den andra och kom det någon som hon tyckte extra mycket om höjdes volymen och så sjöng vi med. Hon och jag. Sedan log hon mot mig, klädd i sin typiska klänning (som såg ut som en städrock), förklädet på sig och sina tjockbottnade starr-glasögon.

"Due, lille vaen", sa hon på sin klingande gotländska, och så log hon.

För mig var detta ett ögonblick fyllt av kärlek, ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma och som är så starkt att jag minns detaljerna. Minns hur koppen och fatet såg ut, hur balkongen såg ut utanför köksfönstret och hur rummet var möblerat. Det är känslan som tar fram alla bilderna. Känslan i oss, som är 10 000 gånger starkare än fakta och sunt förnuft. Denna lilla tes som vi så ofta tenderar att vilja glömma bort för att hålla oss till fakta och sunt förnuft.

Kärlek är ett stort ord och ett mäktigt ord. Vad betyder det egentligen?

Det betyder: Ge av dig själv utan att förvänta eller kräva någonting tillbaka.

Vackert så, eller hur men ack så svårt för många av oss att leva upp till. Äkta kärlek känns. Du vet när någon gör någonting för att den vill dig väl, vill hjälpa till, vill finnas där och likaväl känner du när någon gör något för att den tycker sig skyldig, borde eller måste. Det är en oerhörd skillnad på dessa båda ageranden om vi tänker efter.

Varje gång vi som pliktskyldigast ringer någon, svarar på ett telefonsamtal, ett mail eller ännu värre träffar någon för att vi borde eller måste. Det blir aldrig bra möten eller samtal. De lämnar, tycker jag, nästan alltid en känsla av frustration efter sig. Möten och ageranden som baseras på egen vilja innehåller alltid mycket mera kärlek och utan kärlek skulle inte jag vilja leva.

Jag minns ett tal som Moder Theresa höll i Rom. Jag fick detta berättat för mig, men i denna moderna värld med internet som hjälpmedel lyckades jag googla fram det och har sedan sett det själv. Det var en stor samling prominenta deltagare från hela världen och en av de inbjudna talarna var Moder Theresa. Denna lilla späda kvinna, i sin vita nunnedräkt med det blå bandet skulle till att gå på scenen. Förväntningarna gick att känna i luften och sorlet speglade en känsla av spänning och nyfikenhet. Vad kan en gammal, liten kvinna från Indien lära oss välutbildade höga chefer om ledarskap? Känslan var inte negativ men väl lite tvivlande.

Plötsligt kliver hon upp på scenen. Det tystnar ute i publiken och man kan nästan höra en knappnål falla. Hon tittar ut över publikhavet. Tyst. Stilla. Hon låter sin blick vandra från höger till vänster och tillbaka igen. Hon studerar dem. Noga. Intensivt. Det uppstår en lite obekväm tystnad. Männen, det är framför allt män i publiken, börjar skruva på sig. Titta på varandra och ge varandra tysta blickar som berättade att de sa; "ska hon inte börja snart". Ett stilla sorl spred sig men tystnade lika snabbt när den brunbrända späda kvinnan helt plötsligt tog till orda. Hon sa:

"Jag undrar - känner ni era medarbetare?"

Sedan blev hon tyst igen och återigen vandrade hennes blick genom havet av människor. Hon stannade upp och fortsatte;

"Älskar ni era medarbetare?"

Därefter lämnade hon scenen och det var en tystnad i lokalen som kunde tala för sig själv. När jag såg detta och när jag fått det berättat för mig får jag, som inte ens var där, gåshud och känner hur det hugger till i magen, i mellangärdet och i hjärtat. Det är detta allt handlar om. Älskar vi varandra?

Är vi beredda att sträcka ut en hand och ge en gest av kärlek - utan att förvänta oss eller kräva något tillbaka, eller har vi alltid en mer eller mindre dold agenda och funderar på om vi kan räkna hem insatsen på något sätt.

Det är många gånger som kunder till oss frågar oss vad som är skillnaden på en konsult och en coach. Vi har vår tolkning, som givetvis är vår sanning och inte för den delen osann. Vår uppfattning är att en coach alltid tar ansvar för resultatet medan en konsult levererar exakt det som köpts upp till de antal timmar vi kommit överens om. Vi kan inte debitera per timme. Vi ska leverera ett resultat. Det innebär att det funnits många tillfällen då vi tagit oss tid att bara prata, för att någon behöver. Bara lyssna därför att en annan känner det behovet och genom att bara finnas där just då och just där.

Vägen fram till resultatet är inte alls glasklar när vi börjar ett uppdrag däremot är bilden glasklar av vad vi ska leverera vid deadline. Vi har inte givna agendor - vi ändrar dem hela tiden beroende på att kund och person är det viktiga och därigenom ett resultat. Jag tycker att detta är kärlek, det är det för mig.

En annan handling som berörde mig själv för flera år sedan var när jag fick lära mig vad konsekvens innebär och hur det också är grundat på en uppriktig omtanke och värderingar, med andra ord kärlek. Personen i fråga är min nuvarande man. Detta skedde långt innan vi var ett par, långt innan vi ens jobbade tillsammans. Jag arbetade som förmedlare och vår relation var strikt yrkesmässig och även ganska ny, men jag befann mig i en sådan prekär situation i mitt privatliv att jag trots den nya relationen behövde utmana den. Jag och min dåvarande make hade varit på semester i Spanien, bilat tur och retur ca 230 mil och sett till att fylla bagaget med bra många flaskor god, röd rioja. Härligt att ha en kulen höstkväll - eller hur. Situationen var den att vi varken hade haft råd att egentligen åka på semestern än mindre köpa alla flaskor vin med oss hem så nu, när hösten kom med stormsteg fann jag problem med att kunna betala de löpande räkningarna. Vad gjorde jag, jo jag bad om att få låna 500: -. Alla som känner Bengt vet att han är den mest generösa man på denna jord. Jag menar verkligen inte nu pengar utan med kärlek. Till alla som han tycker beter sig på ett schysst sätt och är uppriktigt ärliga i sitt uppsåt ställer han alltid upp - bara han kan. Fick jag låna mina 500: -? Nej du, det kunde jag glömma, men jag fick mig en föreläsning i hur fruktansvärt oansvarigt jag hade betett mig och när det var viktigare att kunna åka på semester och köpa vin än att ta ansvar i livet så var jag en "persona non grata". Han gjorde detta på ett så sofistikerat sätt - bara genom att ställa frågor om hur jag hade hamnat i denna situation som gav mig insikter jag inte tidigare varit i närheten av. Jag kommer aldrig glömma hur jag skämdes när jag förstod mitt beteende och min totala brist på ansvar. Än idag kan jag må dåligt av att tänka på det även om jag idag också kan skratta åt eländet.

Samma man hjälpte mig ett par år senare genom att låna mig startkapitalet till min egen verksamhet, 80 000: - utan säkerhet, utan att blinka! Hur kom det sig? Jo, jag vet att han såg att jag hade förstått och förändrat mig. Genom att tänka annorlunda så hade jag börjat ta ansvar, våga säga nej till mina döttrars önskemål om situationen var sådan att det inte gick och genom att agera på ett helt andra sätt. Då ville han gärna hjälpa mig och ärligt talat. Båda dessa handlingar är ageranden av kärlek. Jag förtjänade verkligen nobben första gången och jag bad inte om de 80 000: - den andra gången utan de kom utan att jag sagt något. Båda tillfällena har lärt mig massor om kärlek, om konsekvenser och om mitt ansvar.

Hur väl känner du dina medarbetare? Älskar du dem?

Kan ju låta som en klyscha om du väljer att tolka det så, eller så kan det vara ett av de bästa ledarskapsråden du fått genom åren. Det är många gånger när jag tänker tillbaka som mina resultat, både säljmässigt och relationsmässigt blivit som de har blivit på grund av, eller tack vare, den portion kärlek som jag har uppbådat vid de olika tillfällena. För mig är det uppenbart att jag som ledare kan aldrig nå ett resultat utan mina medarbetare. Då vore det väl synd och skam om jag inte lär känna dem så våra relationer är starka, varma, uppriktiga och lojala.

Vi har så mycket att vinna på ett vänligt ord, en vänlig gest eller bara en uppskattande blick. Ordet tack använder vi inte med kärlek utan det går många gånger på slentrian. Stanna upp och tänk till. Nyligen mötte jag en man från Melbourne, Australien. Han jobbar inom Hospitality Management och är chef över ett college där man utbildar blivande kockar, chefer och dylikt inom turism, hotell, konferens - kort sagt mötesindustrin. Han berättade att han varje morgon hälsar alla han möter med att dagen är fantastisk. Seden både där och i USA är att ställa frågan "How are you" och han svarar alltid: "Fantastic". Han berättade en häftig grej - han sa "du kan inte säga att det är fantastiskt utan att le" och det stämmer. Du kan inte säga det är härligt, underbart, kanonkul, fantastiskt utan att le och bara genom att använda de orden har du börjat dagen med att ge kärlek.

Nästa gång du möter någon. Vid kaffemaskinen, i hissen, på gatan, i dörren, på bussen - le och säg (i alla fall i ditt eget huvud) - Det är fantastiskt!! Jag lovar känslan är underbar, livet blir roligare och det bästa av allt - det kommer att fyllas av kärlek <3

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen