Nyhetsbrev

EN FÖR ALLA

… alla för en. De gamla franska musketörernas slagord är inte att förakta utan om vi vill förstå vad de egentligen säger känns de slagorden som väl i tiden och starka. Något att vårda och vara rädd om.

När vi nu i höst blivit fler blir det ännu mer uppenbart hur viktigt det är att vara enade, ha gemensam front och vara lojala. Det är grundstenarna i ett lag och fungerar precis som kittet mellan kakelplattorna. Vi har de senaste åren verkligen hittat vår nisch, det som kännetecknar oss - som lag och som företag, som individer och som personligheter. Det är 100%.

Vi vill leverera 100 %, det vill säga alltid göra vårt bästa. Komma förberedda, införstådda med vårt uppdrag men också värna vår integritet och vårt varumärke. Det blir så uppenbart att om man, som vi, väljer att leva en filosofi så är det något man lever jämt. Inte en kostym som kläs på just innan mötet med andra eller när jag ska svara i telefon eller ringa ett samtal. Då blir det inte äkta utan känns ganska snabbt som oäkta och påklistrat. Det är allt för många människor som inte vågar ta klivet ut och vara äkta utan med en dåres envishet fortsätter att vara på olika sätt bland olika människor och situationer.

Det är klart att det är skillnad på situation till situation men jag som person kan inte vara olika. Det är olika uppgifter och därmed olika ansvar, givetvis, men jag kan inte vara på olika sätt.

När vi är ute och föreläser pratar vi mycket om hur viktig bilden är för laget och lagets resultat. Det är i teorin lätt för alla, som vill, att förstå, men mycket svårare i praktiken att praktisera. Beståndsdelarna i bilden - VAD, HUR och ÄGA är avgörande - helt avgörande för hur detta kommer att leva i verkligheten. Den stora utmaningen brukar sällan vara vadet eller huret, däremot ägandet. Där stöter de flesta på patrull och får vi inte ett tydligt ägande kommer vi inte heller att få vadet och huret förankrat till 100%.

Vad är något som alla vi i laget behöver förhålla oss till och förstå. Det är risktagaren som har huvudansvaret för att ta fram vadet för företaget. Det är t.ex. vision, mål, strategier, resultat och tillvägagångssätt (avseende processer och dylikt). Den nivå som risktagaren - ägare, chef, ledare, coach eller förälder, lägger är alltid den rätta. Om jag inte håller med om den, helt ok, men jag behöver nog allvarligt fundera över om jag kan äga bilden och samtidigt inte hålla med om vadet. I min värld kan inte det gå och jag, som inte tar risken, kan inte gå in och revidera vadet bara för att det inte passar mig. Det är inte fel på mig men jag är definitivt på fel ställe.

Hur är något som det är viktigt att alla, som är med i laget, får vara med och ta fram. Det är vårt förhållningssätt, alltså vår värdegrund. Nu pratar vi mjuka värden - beteenden. Det är viktigt att alla får bli inbjudna att vara med och ta fram dem. Innebär detta nu att vi gjorde om vår värdegrund nu i höst när vi blev fler? Ska man, som företag, göra om den med jämna mellanrum eftersom alla inte fått vara med då den togs fram?

Nej säger vi. Däremot ska alla nya, inklusive de i vårt lag, bli inbjudna och ta del av den redan existerande värdegrunden och bestämma sig för om de kan vara med och äga den. Det finns ingen anledning att göra om något som finns och redan existerar om det är bra och fungerar. Känner man över tid att man inte riktigt är nöjd med den värdegrund man har kan man i så fall använda sig av ett gammalt beprövad talesätt (som jag fick mig till livs av min gamla mormor) - gör om, gör rätt! Däremot att bara för att, det har jag aldrig förstått mig på.

Dessa två delar, vad och hur, brukar inte vara så svåra att formulera eller ta fram men utmaningen är att alla i laget sedan äger dessa. Inte ibland, inte när det passar mig utan jämt.

Om dessa beståndsdelar inte harmonierar med min personliga filosofi och mina värderingar kommer det inte att bli lätt att leva dessa med en äkthet och autentiskt. Ägandet måste vara förankrat i min själ - jag måste känna en innerlig känsla kring det jag gör.

Ärligt talat, vi tillbringar mer vaken tid på jobbet än vad vi gör med våra familjer så det vore väl sjutton om inte det betyder mycket för mig. Då borde det vara en självklarhet att äga bilden, i alla olika delar, i alla olika situationer när som hest på dygnet, vart än jag är.

I vårt kompetenssamhälle är det viktigare än någonsin att vi verkligen är tydliga med att kommunicera bilden och dess innehåll. Vi får inte göra den läxan lite halvdant, på halvvolley eller på en höft. Det kommer att straffa sig i längden och då bli mycket dyrare, än vad det skulle kosta både i tid och i pengar, när vi behöver stanna upp och göra om än om vi investerar i detta initialt redan när vi skapar laget. Det kostar att investera, det kostar att bygga, skapa och tydliggöra, men gör vi inte denna investering så blir slutnotan mycket högre ju längre tid det går.

De kommande generationerna 80- och 90-talisterna, även kallad generation Y (why) har en stor fördel i kompetenssamhället. De är speciella att ha att göra med, och helt fantastiska.

De är inte (om vi generaliserar) rädda för att ta för sig, våga testa gränser och anta nya utmaningar. Det häftiga är att de inte ens känner till eller förstår vår största ursäkt för att lyckas - Jantelagen!

Talar vi bara tydligt om för dem vad som gäller och hur det ska utföras och de gillar det - då äger de bilden. Till 100 %. Då kommer de relationerna vi skapar med dessa unga, vår kommande framtid, vara starka, lojala och unika. De är och beter sig som de gamla musketörerna från de franska romanerna, skrivna på 1800-talet.

En för alla - alla för en!

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen