Nyhetsbrev

SOM FAN LÄSER BIBELN…

… går allt att missförstå.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur svårt det är att kommunicera. Varje dag möts vi av rubriker om livets alla olika skeenden. Jag blir alltid lika frapperad över hur olika vi människor tolkar det som sägs, skrivs och framför allt vad det egentligen menas.

Vad är det som gör att oviljan att förstå, att visa empati och respekt är så svårt att finna?

Vi människor är i grunden, när vi föds, egoister. Det har vi pratat om på alla våra föreläsningar och utbildningar så länge jag kan minnas. Det är inte så konstigt - som små måste vi sätta våra behov i centrum för annars får vi inte mat när vi behöver, vi sover när vi har det behovet och vi uträttar det vi uträttar när det passar… Så långt är det gott nog och dessutom helt naturligt. Vad är det som händer sen? Varför fastnar en hel del människor i det egoistiska träsket och alltid ser saker och ting från sin sida, för egen vinnings skull?

Det är självklart en av de stora uppgifterna som vi som föräldrar har, att hjälpa våra barn att förstå de mest grundläggande beteendena vi bör ha när vi är med andra. Att visa respekt, att ta ansvar och även att visa/känna empati. Misslyckas föräldrar med detta blir vi som vuxna lite lätt socialt handikappade när vi pratar om att vara med i lag - lag som kan vara den egna familjen, arbetsplatsen, skolan, fotbollslaget eller något annat socialt sammanhang.

När vi väl är vuxna tycker inte jag längre att vi kan använda oss av ursäkten att vi inte fått lära oss respekt, empati och ansvar. Då tycker jag att det är vår skyldighet att förstå vad det innebär. I alla olika sammanhang vi befinner oss i - inte bara när det passar mig som jag upplever att det allt för ofta är.

Om jag har förutsatt mig att alltid förstå, då handlar det om att förstå även när det inte passar mig. Många är med på förändringar och nya utmaningar så länge det inte innebär någon som helst förändring för dem själva som individer. Då blir det helt annat ljud i skällan. Jag minns en gång när jag arbetade med ett företag som skulle flytta sitt kontor från en lokal till en annan. Vinsterna var många, lägre hyra, ljusare och större lokaler men lite längre från kommunikationer. Vi pratar om knappa 5-10 minuter. Företagets VD berättade för mig att han aldrig någonsin kunnat drömma om den enorma uppståndelsen som beslutet kom att väcka. Han sa att det kom att spridas rykten och osanningar om varför flytten skulle genomföras och att det tog enormt mycket kraft och energi att döda rena felaktigheter. Frågan jag ställer mig är, varför vill människor inte förstå att de är en del av ett sammanhang?

Ibland tror jag att människor utgår ifrån att de som fattar beslut gör det för att jävlas. Det är en negativ människosyn och rimmar inte alls med vår filosofi. Det är rätt självklart att alla beslut som fattas, oavsett om vi pratar samhällsövergripande eller i familjen hemma vid köksbordet, inte kan falla alla i smaken. Då måste vi ha en tydlig bild av vad som är viktigt och rätt för laget.

När vi arbetar med personlig utveckling lägger vi mycket kraft och energi på att få rädda och osäkra människor att våga ta för sig mer av livet. Det är då lite trist att en del går från att vara riktigt rädda anpassare till vilda egoister. De ska nu helt plötsligt leva sitt liv och definitivt inte ta direktiv av någon annan. Det är verkligen att läsa bibeln som fan läser den. Det är fullständigt åt skogen att låta andra köra över en och kränka en personlig integritet, men det är lika fult och elakt att sedan ge igen med samma mynt. Så fort vi människor är med i ett lag - det räcker med två personer - så är det laget och lagets bild i centrum. Inte någon av de olika individernas bild.

Pratar vi företag är det så att delar av bilden måste komma från ledande håll, det vill säga de som har ansvaret och tar den ekonomiska risken (oftast en styrelse, ägare eller dylikt) har mer att säga till om. Är det så att det inte passar dig som individ är det inte fel på dig men du är på fel ställe. Då handlar det om att värna sin egen integritet och välja att vara med i ett annat lag. Att stanna och jobba emot gynnar ingen, speciellt inte dig eftersom det kostar energi hela tiden i och med frustration och irritation.

Det jag precis skrivit brukar en del vilja ta som att vi inte ska få fråga något längre utan snällt sitta och ta emot. Åter igen upplever jag det som fan läser bibeln… Däremot, vissa övergripande beslut har jag som anställd till uppgift att förstå inte att ifrågasätta. Vad företagsledningar tyvärr ofta brister i är att vara tydliga med hur det ser ut och varför vissa beslut behöver fattas. Det är inte transparens i företagets sätt att kommunicera och så fort vi döljer något skapar vi också rykten och osanningar.

Det är inte så länge sedan jag var och besökte ett företag inom tillverkningsindustrin. Resultaten inom en division hade varit lite si och så sista halvåret och nu ryktet gick att man skulle säga upp minst 50 personer. Det var en stor portion lösa rykten och rena spekulationer men dessa skapade stor oro och flera inom personalen mådde dåligt. Det var remarkabelt hur många frågor som fick svar när VD helt enkelt klev ut på tillverkningsgolvet och berättade hur läget var och vad som var på väg att hända - på riktigt!

Jag är övertygad om att vi skulle kunna ha det mycket bättre i våra olika lag om vi, så fort det är möjligt, fick lära oss mer av respekt och empati samt att få ta ansvar. Ansvar över hur vi tänker, vad vi säger och vad vi gör. Det är inte jobbigt med ansvar när man väl har lärt sig att handha det. Allt vi är bra på brukar vi gilla att göra och om vi blir bättre på ansvar så kommer det bli mycket roligare att förstå. Det är ändå grunden för mänskligheten - att vilja förstå.

Nästa gång du läser en artikel, hör ett politiskt förslag, ser ett utkast till förändring på jobbet eller vad det nu än må vara. Strunta i vem som sa det, vem som skrev det eller vem som tyckte det. Stanna upp en sekund, reflektera och sätt på dig dina neutrala glasögon med fokus på att förstå. Jag lovar - du kommer bli förvånad över hur mycket det finns att lära och hur mycket vi missar genom våra allt för vanligt förekommande förutfattade meningar om saker och ting.

Livet är för kort för att slösas bort, och att inte förstå det är att slösa med din kompetens. Det tycker jag är trist och onödigt. Vad tycker du?

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen