Nyhetsbrev

THAT’S WHAT FRIENDS ARE FOR…

… lojalitet är något att värdesätta och vårda. Ibland blir livet på riktigt – på mer än ett sätt. Det kommer ofta och knackar på utan att vi är beredda och står där lite med garden nere.

Vad är det då som avgör om vi står pall, bryter ihop eller knyter näven i fickan och tänker på revansch? Självklart är det avgörande hur stark självkänsla var och en av oss personligen har, men en stor bidragande faktor är vårt skyddsnät. Hur är våra närmaste relationer, finns det människor där som stöttar, supportar och ställer upp? Finns där människor som vågar stå upp för oss, eller vänder de kappen efter vinden för att komma i lä när det blåser som värst?

Det är tufft att vara ledare/chef idag, och det kommer inte att bli lättare. I alla fall inte om jag, som ledare, inte är duktig på att bygga relationer och våga stå för min filosofi och mina värderingar. I vår omvärld idag finns det många som har en dold agenda, och vår filosofi att se alla människor som fantastiska kan till och från få sina törnar och utmanas.

Ganska nyligt har vi stött på detta i vår egen vardag. Känslan av att känna sig förråd, som bricka i ett fult spel där någon annan satt upp reglerna bakom ryggen är fruktansvärd. Att sedan dessutom inse att vi var brickor i detta spel därför att jantelagen och avundsjukan härjade i denna miljö blev en tuff upplevelse när det uppdagades.

Med facit i hand kan vi bara säga att allt som inte dödar stärker och det känns som det uttrycket fått en djupare och mer trovärdig innebörd. I nöden prövas vännen men även min egen integritet och stolthet. Det är en tacksam insikt att se vilka som är ens vänner samt inse hur mycket vänskap och lojalitet verkligen hjälper när det gungar under marken och i själen.

Svek är nog en av de starkaste känslor och en av de känslor som vi verkligen vill undvika att uppleva. Det är som att mentalt bli våldtagen och ärren sätter sig djupt OM inte självkänslan är stark. Då blir det en gungning – precis som en nickedocka, en leksak med tyngd i botten, som alltid reser sig oavsett hur ofta och hur hårt vi än puttar omkull den.

Utan självkänsla kommer vi inte upp igen utan blir liggande och känner oss kränkta, utnyttjade och sårade. Jag kommer ihåg när jag för några år sedan bjöd in en bekant att få arbeta och verka med oss och detta slutade med att våra verktyg och våra stories blev någon annans egendom. Det kändes tufft och hårt att inse att skrupelfria människor utan samvete finns överallt, även där vi inte tror. Jag skämdes inför Bengt, jag hade bjudit in min tidigare vän och tyckte att jag tillåtit att hans namn, varumärke och kunskap stals utan att vi kunde göra något åt det. Det är det som känns så tråkigt och orättvist, även om Bengt aldrig någonsin anklagat mig för det som hände så gör jag det själv. Jag kände att det inte stod rätt till men vågade inte lite på min känsla utan trodde nog att det skulle bli bra i alla fall. Ett typiskt exempel på att min självkänsla var för dålig, vilket gjorde att jag inte vågade se det jag såg, höra det jag hörde eller känna det jag kände – på riktigt!

Just orättvisa är något som jag har svårt för. Att världen är och tyvärr alltid kommer förbli orättvis, det kan jag någonstans lära mig att leva med. Däremot i min påverkbara närhet, där vill jag att det ska vara rättvist. Jag vill att de som är med i laget ska behandlas på samma sätt, med samma regler och på samma villkor. Just detta med att vara konsekvent har jag insett att många chefer verkar ha svårt för, ja även föräldrar för den delen. Det är inte allt för sällan en medarbetare, troligen en som alltid levererar lite bättre än de andra, helt plötsligt verkar få lite frifräsarfasoner – men det blir ingen konsekvens. Chefen eller ledare tycks tro att de behöver prestationen, som denna medarbetare står för, mer än att det är rättvisa inom laget. Detta är ett säkert sätt att gräva sin egen grav.

Jag har en bakgrund som säljare, och som en duktig sådan dessutom. (sagt i landet lagom med Jante som regent). När jag började på ett nytt jobb för ett antal år sedan gick min karriär spikrakt uppåt och jag hyllades av alla. Självklart slickade jag i mig och njöt av stundens sötma. Jag fick nya case och sålde ännu mer bara för att efter ett tag inse att jag fick merparten av alla ”bra” case, medan mina kollegor fick ta de som inte var lika självklara affärer eller lika stora budgetar. Jag frågade min chef varför och fick svaret att jag alltid levererade. Förvisso, men jag fick en gräddfil hela tiden. Det var inte svårt att leverera när de case jag fick sålde sig självt! Det kändes inte bra och helt plötsligt fick mina säljresultat inte samma värde i mina egna ögon.

När jag tog upp detta med några andra duktiga säljare tyckte de bara att jag inte skulle bry mig för det var inte mitt problem, men för mig blev det så. Jag ville att vi skulle få chansen allihopa och det går inte om en, i detta fall jag, fick alla lätta affärer och de andra fick de sämre. Vi har inte ens samma förutsättning då, eller hur! Det slutade med att jag gav bort en del av de affärer jag fick in till de som satt i samma rum som mig och med ens kändes det i alla fall lite bättre för mig.

Att livet kommer fortsätta att drabba oss alla är också något som jag kan lära mig att leva med. Ibland kommer det kännas orätt och taskigt men för det mesta vill jag tro att det kommer leverera fantastiska, härliga och oförglömliga minnen till våra hjärtan. Minnen som för alltid kommer bevaras som rosa dun i maggropen och som ett leende kommer smygande bara vid tanken på det hela. Det är dessa minnen, de varma, goa och mysiga vi ska låta få dominera våra sinnen. Det är de minnena som kommer ge oss extra energi när de mindre behagliga dyker upp, oftast oannonserade.

Våra positiva minnen, vår självkänsla, våra riktiga vänner och ett lojalt lag – med de ingredienserna i bagaget är vi alla oslagbara. Vi kommer, likt nickedockan, alltid att resa oss upp. Lite starkare, kanske lite tilltufsade men framför allt ännu mer övertygade om att det goda en vacker dag kommer att segra!

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen