Nyhetsbrev

EN DOFT AV JUL…

… kommer emot mig. De välbekanta dofterna av kanel, gran, apelsin, anis, glögg, pepparkaka och saffran blandas nu med de vanliga dofterna på konferensställen, lunchrestauranger, affärer och kontor. Julen står runt dörren och med ett barns ivriga förväntan räknar vi ner dagarna till självaste dopparedan.

Jag är ett barn av jul. Jag älskar doften av nybakade lussebullar och nyvärmd glögg. Granris utanför ytterdörren och lingonkrans på densamma. Det har alltid varit den högtid som jag längtat mest efter och som alltid skapat mest känslor hos mig, även som vuxen. Nu med lite starkare självkänsla och perspektiv på livet kan jag inte låta bli att använda julen som metafor för allt annat i livet. Alla andra förväntningar vi har, drömmar och önskningar som likt julklappar ligger under våra livs julgranar och väntar på att bli öppnade. Vad har vi för drömmar och önskningar som vuxna för våra liv? De flesta jag känner säger alltid då barn eller andra frågar om önskningar till julen att; äsch jag har allt.

Tänk om vi kände så i livet som stort också och inte var avundsjuka till höger och vänster på andra i vår omgivning. Andra, som i våra ögon, har det för bra.

När vi föreläser brukar jag skoja om att vi vunnit på Lotto och därför kan köra en så fin bil – då skrattar alltid alla. Tur är nämligen vedertaget giltigt skäl till att ha pengar i vårt land. När jag däremot sedan berättar att vi tjänat så pass bra att bilen är inköpt för egen förvärvade pengar skruvar alltid några på sig. Precis som att bilen helt plötsligt inte blev lika godkänd att äga. Det är dessutom samma personer som skruvar på sig som svarar sina barn att de inte vill ha några julklappar för de har redan allt. Jag kan inte låta bli att förundras över denna, i mina ögon, dubbelmoral.

Varför är vi inte genuint nöjda och generösa? Varför tittar vi alltid lite snett på andra och har åsikter om deras ve och väl, deras agerande och denna ständiga känsla av dolda agendor som finns. Misstänksamhet och missunnsamhet.

Vår människosyn blir konstant utsatt för prövningar av människor i vår omgivning. Det finns, och kommer alltid att finnas människor som har gjort till sin mission i livet att leta fel. Människor som på fullt allvar tror att de fått till uppgift att vara domare i livet och tror sig veta vad som är rätt och fel i tillvaron. Det är viktigt att ha en egen filosofi och veta vad som är rätt och fel för mig, men att sätta sig till doms över andra och anse sig ha världens sanning är i mina ögon rätt förmätet. För inte allt för länge sedan tackade vi nej till ett större företag som ville börja arbeta med oss och sända deltagare på våra öppna utbildningar under förutsättning att de som gick ”inte var vilka som helst”.

Det kan omöjligt rimma med vår människosyn – alla är fantastiska. Det intressanta är att dessa människor inte verkar förstå själva hur de kommunicerar och säger sig dessutom vara attraherade av just vårt sätt att se på andra. Är inte detta återigen ett tecken på dubbelmoral. Alla är fantastiska men vi är lite bättre…

När vi pratar med människor är det uppenbart att många har upplevt tidigare svek och brustna förtroende och att det ofta är detta som ligger till grund för att de inte längre vågar ha några förväntningar eller drömmar. Vi låter alltså våra tidigare möten och erfarenheter färga och forma vår framtid. Det är så synd, för framtiden är den enda vi verkligen har all makt över själva – den ligger i våra egna händer. Det är självklart så att vi också blir svikna och får höra rena lögner emellanåt. Då handlar det om att ha grundtryggheten väl förankrad i sin filosofi och inte svaja eller tvivla på sin egen förmåga eller omdöme. Det är trots allt lika tråkigt varje gång det sker. När vi inser att vårt engagemang sker i onödan. Då känns det skönt att det alltid vägs upp av alla stjärneögon vi får se hos andra som tacksamt tar emot coaching, engagemang och support.

Det är baksidan, om man väljer att se det så, på coaching. Ibland kliver vi på redan ömma tår och då är ofta anfall bästa försvar. Så är det säkert för dig också ute i livet. När du vågar vara rak och ärlig är det inte alltid alla som uppskattar det utan som hellre ser att du sväljer, blundar eller rent av tittar åt andra hållet så de kan få förbli oemotsagda.

Jag tror jag har skrivit det flera gånger i år, vill du vara omtyckt välj då en annan karriär än chef, förälder eller coach. Det är något som ingår i de uppdragen, att våga se det jag ser och höra det jag hör. Inte det som passar bäst in för stunden och som skapar ett tillfälligt lugn på ytan.

Värmen som vi får i och under möten världen över är underbar. Den känns när det är blåstigt, kallt och temperaturen är under fryspunkten. Då sprider alla era fantastiska leenden, förtroenden och kärlek sig till oss och likt alla ljus vi tänder nu till jul blir känslan inom oss varm och härlig.

De utav oss som inte öppnar livets julklappar eller vågar skriva en önskelista riskerar att alltid känna sig lite missunnsamma gentemot dem som önskar, öppnar och verkställer sina drömmar. Vi, som vågar ta för oss av livet likt julens julbord, kommer alltid att vara ett hot mot gängse normer i samhället.

Vi jobbar världen över, dag in och dag ut med att få alla människor att känna en tilltro och längtan inför framtiden. En ökad tillit till sig själva, sina familjer, vänner och arbetskamrater. Allt för att det ska bli fler och fler som vågar önska sig något till jul och sedan öppna sina klappar med förväntan.

Livet har så otroligt mycket att erbjuda oss om vi bara vågar ta för oss av det dignande julbordet utan att må dåligt. Alltså äta det vi vill och tycker om och inte vräka i oss för att det finns där och är gratis. Det är alltid fel anledning och alltid den anledningen som ger den där beska eftersmaken av att vi ätit för mycket.

Många är då dessutom duktiga på att skylla det på maten – den är för fet och för onyttig. Maten är fantastisk, om vi bara kan äta tillräckligt och inte frossa.

Den som frossar i livet kommer även den att få en känsla av illamående och trötthet. Då tappar vi njutningen och mår istället dåligt trots att vi har det så bra!

Ett ledord att ha med sig i bakfickan kan vara detta: det blåser alltid på toppen men utsikten är hänförande!

Det stundar snart också ett nyår och med det de tillhörande nyårslöftena. Det är dags för omstart, nystart, kickoff, pånyttfödande eller nu jävlar räcker det- anda. Precis som ni andra sitter jag i decembermörkret och funderar på vad det nya, spännande året har att erbjuda mig… Eller förresten, vem var det som bestämde sin framtid? Det är ju jag. Vad vill jag då fylla året med?

Ett år fyllt av bubbel vore väl bra? Bubblande känslor som ska få pysa ut och sätta sin prägel på tillvaron. Jag har bestämt mig, mitt år ska vara fyllt av glädje. Kärlek och glädje, som jag kommer göra allt i min makt för att sprida till alla som vill ha det. Jag ska också våga känna efter vilka som verkligen vill ha det och vilka som bara låtsas vilja ha det. Det kommer att bli världens bästa år, år 2011. Hur kan jag veta det? Jo, för att jag som alla andra vill ha rätt. Därför kommer jag se till att när jag gör bokslut i december 2011 ska jag kunna luta mig tillbaka.

Luta mig tillbaka och lukta på granen, smaka på lussebullarna, ta en klunk av den varma glöggen, skaka, klämma och lukta lite på min julklapp för att därefter med stolthet i rösten kunna säga till mig själv:

Vad var det jag sa… Världens bästa år

Jag avslutar som Benjamin Syrsa brukar göra på julafton. Riktat till Er alla från oss alla, från djupet av våra coachhjärtan. Se till att ha:

En magiskt god jul och ett bubblande fantastiskt gott nytt år!

Snöiga kramar
Lotta, Bengt & Sven

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen