Nyhetsbrev

TUSEN GÅNGER STARKARE…

… än vad då? Ni som känner oss sedan tidigare vet att vi alltid sagt att känslan är 10 000 gånger starkare än fakta och sunt förnuft, eller hur. Det är sant, och ändå vill vi inte riktigt förstå, eller våga förstå hur mycket som styrs av våra känslor. Vad vore då bättre än att förstå dem – på riktigt?

Att förstå sina känslor kan inte betyda något annat än att förstå sig själv. Grundförutsättningen för att förstå andra och annat. De flesta vi möter är intresserade av att förstå hur andra tänker och agerar för att på så sätt själva kunna möta deras önskemål, krav eller behov. Vad hände med våra egna? En bra beskrivning av känslor kontra förnuft lyder:

Känslorna leder till handling, förnuftet leder slutsatser.

På bio går just nu en film med samma namn som rubriken på detta nyhetsbrev. Den visar så tydligt spelet om makten som förekommer där ute i verkligheten. Makten i det här fallet i ett klassrum, men som precis lika gärna kan vara makten på en avdelning, i ett företag, i en organisation eller i en familj. Vad händer när någon ändrar spelreglerna genom att bara vilja förstå och som dessutom råkar vara trygg i sig själv? När det kommer någon in och bryter de gängse regler som finns, oavsett om de är nedtecknade eller bara sitter i väggarna?

Maktspel, är det spel som äger rum hela tiden, oavsett om vi vill erkänna det eller inte. Vem är herre på täppan och vem vill upp och till vilket pris? Det blir så tydligt när det, som i filmen, illustreras i skolans värld, men egentligen skulle det kunna illustreras i företagsvärlden för det sker överallt runt omkring oss.
Frågan är bara vågar vi se det? Vill vi se det?

Om vi inte tycker det är ok, varför låter vi det ske? Varför är vi så rädda för att vara tydliga? En uppmaning som uttalas i filmen är att den nya tjejen, i det här fallet, ska hjälpa de andra tjejerna att ta lite mer plats. Denna plats kommer då tas på någon annans bekostnad, det är rätt självklart. Det är uppenbart att det inte har läraren tänkt på utan står som handfallen när förändring sker. Detsamma sker på en arbetsplats när en chef delegerar ut till någon ny utan att förstå att någon som tidigare fått spela första fiolen nu ska ta ett steg tillbaka. Det kommer inte ske utan strid!

Det blir än tydligare att värdegrund och att leva den är avgörande för att vi tillsammans ska få trygghet, trivsel och tillit. Filmen berör och mitt råd är att gå och se den, gärna tillsammans med era barn om ni har möjlighet till det. En riktigt bra och tankvärd film.

Vidare kan jag inte låta bli att återkomma till det här med känslor. Vi har precis kommit hem från en resa till Tanzania. Det har berört mig djupt och jag inser hur oerhört lyckligt lottad jag är som är född i Sverige med de förmåner som finns runt omkring oss. De första dagarna var vi helt slut, inte på grund av resan, utan på grund av alla intryck!

Att se vilken levnadsstandard som existerar och hur människor bor, lever och älskar. Det är ett under att de är så glada och varma. Hyddorna som de bor i skulle vi inte för våra liv kunna tänka oss att bo i inte ens som ett äventyr på en natt eller så. Samtidigt är det så oerhört kontradikt. En kvinna kom och bar ris på huvudet och plötsligt så tar hon upp en mobiltelefon och svarar! Det är ett mobilt samhälle vi lever, var vi än befinner oss. Vi är så olika och ändå så lika.

De uppskattar det lilla i vardagen, vi uppskattar i bästa fall det emellanåt. Vi önskar oss mer hela tiden, de önskar sig något att sätta på sig och äta.

Massajerna, som vi fick en chans att komma nära tog oss tillbaka flera hundra år under loppet av en halv dag. Att följa dessa små barn i skolan och se den glädje de känner över att få chansen att lära sig gör mig än mer upprörd över skoltrötta tonåringar med splitter nya Iphones och rätta märkesjeansen. Deras stolthet över att visa det de lärt sig och att få skriva på i sina skrivhäften. Tänk, det var härligt att se.

Orättvisor av alla de slag är inte rätt, och kommer antagligen existera så länge människorasen tillåter sig att vara egoistisk. Därför är det ännu viktigare att det är rättvist runt omkring oss – det vi verkligen kan påverka. Känslan av att några skaffar sig makt och utövar den på bekostnad av andra blir ännu tydligare och ännu viktigare att bekämpa. Vi kan inte vrida vår tid tillbaka och inte blir majasernas liv bättre för det, men att stoppa en stor portion tacksamhet i våra liv och i våra barns liv skulle inte skada – tvärtom.

Under våra långa flygningar har vi hunnit sätta tänderna i en hel del ledarskapstidningar och böcker och det märks att modeordet för dagen är Tillit. Det känns extra roligt då vår nya bok bygger på det ämnet och hur tilliten är avgörande i livets alla situationer. Stora som små.

Det var dessutom fascinerande att få sätta sin egen tillit på prov, som den gjordes ett antal gånger under vår resa. Det var långt ifrån alla gånger som vi hade kontrollen över situationerna runt oss och med mycket begränsade kunskaper i Swahili var vi i händerna på vår guide Sam. Att han hade samma bild som vi hade och att vi visade att vi litade på honom var mer än en gång avgörande då det dök upp oväntade och oplanerade besök av både människor och djur. Ibland insåg jag hur oerhört liten jag är på jorden och hur lätt det skulle vara att utgången skulle kunna bli en helt annan än den önskade. Då var det härligt att på bara några minuter hade han visat oss tillit och att han fanns där för oss, och vi visade det samma tillbaka genom att lita på honom fullt och fast. Gör vi så i vardagen hemma också?

Litar vi på människor eller tror vi att det finns en dold agenda? Vi vill tro att människor vill väl och inte luras, men det är klart att vi går på minor. Frågan är då om vi vill se vår egen del i det som sker, var vi måhända lite naiva? Tog vi reda på det vi borde?

I många fall, säger vi ofta ”Jag kände det på mig” oavsett om det handlar om positivt eller negativt resultat. Varför gick jag inte på känslan kan man då fråga sig? Troligen en fråga om mitt personliga mod, mitt mod att lita på mig själv och det som jag upplever, ser, hör och känner istället för vad någon annan vill att jag ska känna. Jag blir alltid lika irriterad på mig själv i efterhand när jag inser att jag gått mot min egen känsla och istället agerat förnuftigt. Känslan min har alltid rätt och så är det också för dig. Jag har lovat mig en sak här i höst, hädanefter ska jag våga vara stark – till och med tusen gånger starkare och lita på min känsla av det som sker.

Till sist vill vi passa på att tacka för chansen att få föreläsa i ett så spännande land som Tanzania och att få uppleva denna kultur, dessa människor och lära sig så mycket om sig själv. Det var en resa i självkännedom. En resa i självtillit och i respekt, i ansvar och i lojalitet. En resa i tillit – en resa jag aldrig någonsin kommer att glömma!

WISTRÖM COACHING AB ©2013 - 2014
BLOGG
Blogg
 
VM-COACHING.SE
Utbildningar
Kalendarium
NYHETSBREV
Arkivet
TIPS FRÅN COACHEN
Film- och boktips
Smultronställen