Det där med generositet…

God fortsättning!
Det har varit lite skralt med bloggande, ber om ursäkt. Vi kom hem, pepparkaksbruna och kastade oss iväg till grannlandet i väster för härliga dagar med kunder och kollegor. Hem igen och livet gav sig till känna. Knackade på så där lite burdust och slängde in två omgångar influensa. Bara så där. Tackar, tackar! Hade gärna varit utan om vi säger så, men väljer att se det som att 2013´s del av sjukdomar är redan avklarat.

Kan vi ha det som deal livet, eller har du någon annan dold agenda?
Just det där med dold agenda kan jag känna att vi nog till mans drabbas av lite då och då. När någon uppenbarligen försöker få en att tro att de i all välvilja bara vill upplysa eller berätta något. Informationen i sig kan säkert vara nyttig, men jag slås ofta av på vilket sätt som informatören väljer att använda sig av.

Det känns direkt om personen i fråga vill en väl, eller vill ”sätta dit en”. Kan du känna igen dig i det? Så sent som i morse pratade jag med en 17-årig tjej från Västerås. Positiv, glad, ödmjuk, men så oerhört sårad och kränkt. Människor i hennes närhet gör inget annat än försöker trycka ner henne i skorna. Få henne att tveka på vem hon är och om hon duger. När jag så säger att hon är en fantastisk tjej då brister det. Hon storgråter och jag hör genom telefonen hur svältfödd på kärlek denna tjej är. Det skär i mitt hjärta och hon frågar hulkande om hur hon ska ha råd att få träffa mig. Det är för tjejer som denna jag arbetar ideellt. Jag blir så beklämd över hur sargade och ensamma många är. De har kanske många ytliga vänner, men är ensamma i själen.

Tyvärr märker jag att samhället, både det alldeles nära och det i stort består av alldeles för många ogina människor. Det är så många i vår närhet som väljer avund istället för generositet. Väljer sarkasm och ironi istället för omtanke och kärlek. Det gör mig ont. Ont ända i in själen. Det spelar ingen roll om det drabbar mig själv, någon jag känner eller i detta fall en helt okänd tjej som söker kontakt. Jag blir uppriktigt ledsen över att vi inte i alla lägen hellre ger än tar, hellre friar än fäller, hellre gläds än blir avund.

Än en gång påminns jag om varför jag brinner för VM-filosofin. Jag påminns om vad mitt syfte är och hur lycklig jag blir när jag på riktigt får chansen att påverka andra människor till att våga leva ännu lite mer. Min högsta önskan är att världen blir snällare, gladare och varmare. Ingen av oss kan göra allt, men alla kan vi göra något. Det kan börja med att le mot nästa person du möter, ställ en extra fråga med äkta omsorg när du pratar med en kollega eller vän. Våga ge en varm kram och våga fråga om du kan hjälpa till.  Jag vet att devisen ”tiden hinner ifatt alla” stämmer. På gott och på ont. Det är därför jag bestämt mig för att ju mer jag ger – desto mer kommer jag att få. Tids nog, och vet du. Jag har all tid i världen…

 

2 reaktion på “Det där med generositet…

  1. Fina fina Lotta <3 du är alldeles underbar, Kram Milla

  2. Finner inget annat ord än ” fan va fint skrivet”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *