Ska det gå åt helvete…

…så ska det åtminstone gå åt helvete på mitt sätt!

Tänk, det är så många gånger jag sitter i samtal med chefer, föräldrar, ledare, medmänniskor som är så rädda för vad alla andra ska tycka och säga. Det är mer än en gång som vi blir inbjudna som föreläsare där den som är ansvarig är nervös för hur vårt budskap ska landa hos dem som lyssnar. Det är mer än en gång som jag sitter i samtal med någon som ska lansera en viss aktivitet och målar upp negativa bilder av hur det kommer att landa hos dem som ska vara del av projektet. Jag blir lika beklämd varje gång.

Alla de gånger som vi gör något, som vi känner på oss är fel, så går vi emot våra egna värderingar och vårt egen värde. Det slår alltid tillbaka på oss själva. Jag har ett säg som jag stulit av min man (jag erkänner – stulit rakt av) och det är ”tiden hinner ifatt alla”. Finns det en värre känsla än när vi känner på oss att vi borde gjort si eller sagt så. Jag, precis som du, vet alltid vad som är rätt, i alla fall rätt för mig.

Så sent som igår så hörde jag en kommentar fällas i ett sällskap där jag var del av och jag kände att jag egentligen ville svara men avstod. Hittade alla möjliga orsaker till varför jag inte sa något och i stunden höll lille rösten med mig. Senare på kvällen så insåg jag att jag inte agerat som jag önskat och det kändes helt plötsligt sådär istället. Kan du känna igen dig?

VIsst spelar det in vem jag är i situationen, det får jag aldrig glömma. Ibland har jag inte rätten att vare sig agera eller säga något, men om det är så och det stör mig för mycket gör jag bättre i att inte vara i dessa situationer över huvud taget. Alltså välja bort. Detta handlar och bottnar åter igen i ansvar. Detta otäcka ord som väcker både olust och behag i en salig röra. Vågar jag ta mitt ansvar eller känner jag mig bekvämare i att ta någon annans ansvar och slippa mitt eget?

Kontentan av vad jag vill förmedla är att om jag alltid är rak och ärlig med mig själv och står för den jag är och det som är rätt för mig, blir det i långa loppet alltid bra. Det kan vara lite vägbulor längs vägen, lite gropar och lite motgångar men till sist blir det bra. Det är ingen idé att försöka vara andra tillags när det i hela kroppen känns fel. Den enda jag sviker är mig själv och den enda jag tillslut ställs till svars inför är just mig själv.

Våga ta för dig och våga tro på dig själv. Ha ditt syfte klart och du kan aldrig svika dig själv. Den viktigaste partnern i ditt liv, den enda du vet finns där till sista stunden är kommen. Jag har insett detta och påminner mig därför titt som tätt om följande fras;

”Ska det gå åt helvete – så ska det åtminstone göra det på mitt sätt”

 

3 reaktion på “Ska det gå åt helvete…

  1. Brrrrrra skrivet håg har försökt att vara andra till lags hela livet utan framgång bara för att jag känt mig sviken hur som helst. Av vem? (Utan att veta om det) jo av mig själv tacka faan för att all bekräftelse från andra inte räckt till när jag förminskar mig själv gång på gång. Det hela gynnade bara röstjäveln ursäkta språket mvh crille

  2. Bästa vännen och älskade du? Du skriver så klokt så jag baxnar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *