Sunt förnuft, en bristvara 2018?

Jag har precis tagit en tugga på min hamburgare när skriet hörs. (Ibland när tiden inte räcker till så är, i mina ögon, McDoanlds ett bra alternativ.) Jag rycker till och för en kort sekund undrar jag om det hänt något, men nej då. Det är bara 4 barn, i 10-11 års åldern som kommer in. Att jag trodde något hänt berodde på att de skrek. Jag menar verkligen skrek högljutt när de kom in på stället.

Varför tar jag upp detta kan du undra? Jo, för jag blir mörkrädd över hur sunt förnuft försvunnit. Frapperad över hur vi idag nästan tar för givet att människor inte kan bete sig som folk. Låter jag gammeldags. Jo, förmodligen. Ibland läser jag bloggar där någon påpekar just bristen på uppförande och genast kommer PK-maffian och påpekar att barn måste få vara barn och att man inte ska vara så himla noga.

Jag tror det samhälle vi ser idag, med ökande egoism och elakhet. Med bristande empati och omsorg är frukterna vi skördar av att abdikerat som föräldrar och vuxenförebilder. Vi har helt enkelt gett upp känns det som. Vi får acceptera att det är så här.

Jag ska helt enkelt acceptera att om jag väljer att äta en hamburgare på ett snabbhak så kommer jag att omges av skrikande barn. Inte omges av barn som låter utan barn som skriker. Detta är, vill jag å det bestämdaste påpeka, är inte barnens fel utan vuxenvärlden som gett upp. En vuxenvärld där vi inte orkar ta ansvar och ställa krav. Är det för mycket begärt att lära sina barn hur man beter sig bland andra människor? Dessa barn ska inom en inte allt för kort framtid ut i arbetslivet och risken är att kontrasten blir så stor att de då börjar må dåligt för de har inte blivit förberedda på vad som förväntas så som jag tycker de borde bli. Av föräldrar i första hand och andra vuxna i andra.

Jag läser ofta om att kraven på oss ökat så mycket att vårt psykiska välmående far illa. Unga som inte mår bra är långt många fler idag än för bara 5 år sedan. Det stämmer säkert, och jag har en teori om vad det kan bero på.

Jag tror att vi alla har en moralisk kompass inom oss. En kompass som säger oss när vi är på rätt väg och när vi gör felaktiga val. Om vi väljer att inte lyssna på den och agera utifrån den så sviker vi oss själva. Jag minns när mina tjejer var små så ville jag så innerligt vara omtyckt som mamma. Detta gjorde att jag accepterade beteenden som var direkt felaktiga och gav mina döttrar rätten att bete sig egoistiskt. Idag vet jag att detta berodde på att jag inte vågade/orkade stå upp och istället för att acceptera det ge dem en konsekvens. Jag svek mig själv, men även dem.

De fick inte chansen att förstå vad som är rätt och vad som är fel och jag svek mig och mina värderingar. Med facit i hand var vi tre som mådde dåligt av detta. Tack och lov kom jag hyfsat snabbt i kontakt med den filosofi jag idag lever efter och förstod att jag inte gjorde annat än att göra dem björntjänst. Idag säger ofta min yngsta dotter att hon är tacksam för att jag började agera som förälder och inte som kompis innan det var för sent.

Idag är det svårare och svårare att förvänta sig att bli schysst behandlad. Att hålla upp en dörr, ge ett leende, vänta på sin tur och säga tack verkar vara saker som påminner om forntiden. Vill vi ha det så? Det verkar ju det men jag tror egentligen att vi inte gillar det samhälle vi varit med att skapa. Jag tror en del av den psykiska ohälsan ligger där i.

Ett kallt samhälle i kombination med höga krav gör att vi tappar förmågan att navigera. Vi kommer vilse och istället för att fråga oss hur vi beter oss i det lilla fokuserar vi på vad andra tycker, tänker och tror. Något vi inte alls kan styra över men som vi låter påverka oss allt för mycket.

Jag tror att om vi skulle våga använda oss av vårt sunda förnuft, (det som vi lär ut enligt en del som går våra utbildningar) så tror jag att vi skulle kunna få en trivsammare omvärld. Då kanske vi har lite mer energi över att ta tag i våra andra utmaningar så som utbildning och arbete.

Erkänn, även om hamburgare inte är den mest gastronomiska eller nyttiga maten ska den kunna intas i en miljö som det går att sitta och äta i utan öronproppar. Det kan inte vara för mycket begärt, inte ens 2018. Eller?

Hamburgare

Bild lånad från internet, MAX tror jag…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *