Skillnaden mellan egoist och individualist

Varje dag hör jag hur människor blandar ihop dessa två ord. Egoist och individualist. Gör dem till sak samma. Det är inte bara tråkigt att orden missförstås så totalt. Det är farligt – för det är två totala motpoler vi pratar om. Egoisten – där jaget vinner över allt. Individualisten – som förstår vikten av ett starkt lag och ett starkt jag.

Vi har ett säg. Laget går alltid före jaget. Många vänder på detta och det är urtypen av egoism. Att i alla lägen sätta sig själv och sina intressen, rättigheter och vilja först. Det fungerar inte i ett samhälle där samspel och samverkan är nycklar till succé och framgång. Det är däremot oerhört viktigt att välja lag med omsorg – att inte vara med i konstellationer eller sammanhang där man inte blir sedd, uppskattad eller respekterad.

Jag läser ofta inlägg som uppmuntrar till att ”nu får det räcka med detta individualistiska tänkande” och det gör mig alltid lika beklämd. Det är milsvidd skillnad mellan att vara individualist och vara egoist. Jag är den första som håller med om att egoismen måste ta stopp. Det är fruktansvärt hur det brett ut sig de senaste 5-10 åren. Mycket uppmuntrat av allt från dokusåpor, reality TV, till curlade ungdomar som tycker sig enbart ha rättigheter. Egoismen är farlig och egoismen är elak. Den innebär att individen fullkomligt struntar i hur det påverkar andra (laget) hur den beter sig. För den vill det. Känner för det. Vill stå i centrum.

Det verkar vara totalt borttappat att känna tacksamhet för att vara med andra. Att ärligt och genuint bry sig några fler än sig själv. En individualist sätter alltid laget i centrum, men utgår ifrån bilden av vart laget är på väg. Idag verkar allt för många tycka att det är självklart att de får som de vill på sina villkor.

Vilka värderingar och mål som gäller är viktigt att man är intresserad av att förstå. Det vi såg i Sveriges match mot Italien häromdagen. Det var ett härligt gäng individualister som gav allt för laget. Ingen väderkvarn som stod och vevade efter uppmärksamhet på andra planhalvan. Ingen i detta laget ansåg sig mer värd än någon annan. De insåg och förstod att de behövde varandra för att lyckas och de visste att den som var ytterst ansvarig om det gick åt helvete var Janne Andersson. Det betydde att så som han sa att de skulle bete sig – så betedde de sig.

Jag har goda vänner som tagit över en verksamhet. De har nu all rätt i världen att berätta hur de önskar driva den. Om det är rätt eller fel – den risken är det de som tar. Ändå finns det flera där som inte gillar förändringarna. Det klassiska – det var bättre förr. Det är möjligt att det var bättre förr för dem, men nu är dessa som klagar inte de som tar risken (vare sig ekonomiskt eller ryktesmässigt) vilket betyder att de har ett val. Att välja vara med i det nya på de nya villkoren eller att lämna. Precis så enkelt och så tydligt.

Gillar de denna tydlighet tror du? Så klart inte. De vill få sätta sina önskemål först, de vill inte ha någon förändring, men de vill inte vara risktagarna heller. Det betyder – ha kakan och äta upp den. Samtidigt.

Så länge vi inte kan skilja på vad som karaktäriserar en egoist och vad som karaktäriserar en individualist kommer vi blanda ihop dem. I dagens samhälle är vi duktiga på att ta reda på vilka rättigheter vi har, men vi är sällan lika intresserade av vilka skyldigheter vi har. Detta betyder INTE att jag tycker man får behandla människor hur som helst. Tvärtom!

Vi har lagar och regler – de gäller. Vi behöver dessutom veta vad som gäller på en arbetsplats, i skolan, på förskolan, i klubblaget, i stallet eller var helst vi spenderar vår tid för att kunna förhålla oss till det och trivas. När vi inte vet vad som gäller från en dag till en annan skapas otrygghet och osäkerhet. Vem bestämmer och vad händer om man inte gör som det är sagt?

Egoisten tycker alltid att de konsekvenser som skapas är fel, såvida de inte gynnar egoisten. Nya regler är fel om inte egoisten ser sig som vinnare.
Individualisten vill förstå nya regler och förhåller sig därefter till dem. Det kan betyda att individualisten tar till sig det nya och gör det till sitt eller väljer att byta miljö/lag/team/arbete. Den stannar inte och arbetar mot.

För att vi ska kunna få ett varmare samhälle med mer kärlek, omtanke och generositet behöver vi alla till och från fundera på vem vi är i situationen. Vilka rättigheter har vi och vilka skyldigheter. Hur kan vi bidra till att skapa en ännu härligare, bättre och roligaste miljö för oss själva och våra lagmedlemmar. Vi behöver inte färre individualister. Vi behöver fler. Många fler. Däremot vore ingen gladare än jag om vi kunde stoppa den lavinartade ökningen av egoister.

Vi behöver varandra. Vi behöver miljöer där vi trivs och vi behöver vara rädda om detta. Allt kan inte alltid vara på dina villkor. Det kanske är den viktigaste lärdom vi kan ge våra barn för att undvika uppfostra ytterligare generationer egoister. Ensam och egen är inte stark, tillsammans är vi oslagbara, men välj din omgivning, ditt lag, dina vänner och din partner med omsorg så ni alla sätter laget först och inte jaget. Då kommer framtiden se betydligt bättre ut.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *