Varför är vi rädda för att vara tydliga?

Oj vad du är tydlig! Det är ofta jag får just den kommentaren och den fälls ofta med en ton av förvåning (läs: skräckblandad förtjusning). Jag kan inte låta bli att undra varför. Vad är det som gör att vi tycker det är så obehagligt med att våga tala klarspråk istället för att linda in och låta den andra personen gissa vad vi menar? Om jag inte är tydlig – hur ska då andra förstå vad jag menar?

I vårt arbete med ledare, chefer, föräldrar och coacher världen över frapperas jag ofta över hur rädda människor är för att våga tala om vad de egentligen menar och önskar. De har ofta ett övergripande ansvar och behöver få sin bild förankrad i organisationer, styrelser och bland medarbetare. Hur ska de lyckas med detta om de inte är tydliga?

Om jag inte får alla fakta kommer jag per automatik att behöva gissa mig till det som saknas. Hur kommer jag och alla andra i samma situation göra då?
Jo, tolka det till min egen förmån. I annat fall är jag direkt dum. Jag har ju ingen aning om hur jag ska tolka det annars om jag inte får klara direktiv.

Jag vet inte hur många gånger som jag har stött på ledare som är besvikna på andra som inte fattar vad de menar. När jag ställer den enkla frågan – hur förklarade du då? så märker jag att många direkt börjar svaja. De endera vågar inte vara tydliga eller ännu värre har inte förstått vad de ska förmedla och därför blir det obegripligt för andra att förstå.
Min erfarenhet är att du kan i stort sett aldrig vara för tydlig, men du kan definitivt vara för diffus. På ett av mina tidigare arbeten, där jag hade det uttalade ansvaret för slutprodukten/resultatet, så insåg jag att min bristande tydlighet verkade mot mig.

I min analys av vad som behövdes göra för att hålla en hög kvalitetsnivå fanns en uppgift som var att tömma returglas så det inte blev rörigt och stökigt i de bakre regionerna. Jag informerade min personal om att detta skulle göras som sista aktivitet varje dag av den som sist kvar för dagen (vi var flera som delade på detta ansvar). Jag tyckte jag var tydlig med att säga att det skulle tömmas varje dag. Fungerade det?

Nej, de övriga gick in och tolkade att om ifall det inte var helt fullt så var det onödigt att tömma backen. Det räckte, enligt dem, att tömma den då.
Vad hände?
Jo, ganska snart var det överfullt för tolkningen av ”fullt” varierade från person till person. Det  var uppenbart att flera inte hade samma bild av vad överfullt var utan ansåg att minst en flaska till skulle man nog kunna få plats med lite tur. Man hoppades att nästa man skulle ta sitt ansvar och man valde att inte ”se”  att det var fullt när man gick hem.

Jag fick rannsaka mig själv och inse att jag hade inte varit tillräckligt tydlig.
Den nya informationen från mig lät att nu skulle backen tömmas varje dag – oavsett antalet flaskor i den. Tror ni jag blev populär nu? Det kan jag lova att jag inte blev. Jag var petig, jobbig, omständig, onödig och pedant. Det var suckar, stönar och pustar. Om jag, i detta läge som ledare, inte vågar stå på mig kommer snart bilden att revideras tillbaka till det som den var nyss, dvs den tömdes när någon tröttnade på hur mycket den innehöll och inte längre stod ut med röran.

Jag vägrade ge mig och efter ett tag blev det normen på stället. Ända tills en ny chef/ledare tog över och inte hade samma bild av hur det skulle se ut för att stället skulle vara i toppskick. Det går snabbt att rasera det som tar tid att bygga upp, Framför allt om du inte vågar vara tydlig.

Detta var ett litet exempel, en detalj. Det intressanta är att alla bilder består av detaljer och det är dem vi slarvar med. Vi väljer vad vi tycker är viktigt och vad som är oviktigt. Om du är ledare är det ditt ansvar att förmedla vad som gäller. Inte att leasa ut det ansvaret till andra. De kommer tolka till sin fördel.

Med en ledarroll kommer ansvar. Med ansvar upplever en del att det kommer obehag och tydlighet. Gillar du inte det – var inte ledare. Du kommer alltid känna dig besviken på andra som inte förstår vad du egentligen menar om du brister i tydlighet, men den du borde vara besviken på är dig själv.
Baksidan med ledarskap är att du kommer inte alltid vara omtyckt, men det kan inte heller vara ditt mål. Ditt mål bör vara att vara respekterad – då kommer du kunna tycka om dig själv och vara stolt över dig som ledare.
Det är en fantastisk känsla och den känsla jag hoppas du stävar efter som individ. Den tycker jag du är värd att känna.

Heldag med ledarskapsutbildning och coaching. Blogg-paus!

Heldag med ledarskapsutbildning och coaching. Blogg-paus!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *