Vad har vi för relationer?

Relationer. Ett brännhett ämne som jag skulle kunna skriva många, många blogginlägg om. Kommer skriva ur olika infallsvinklar ett par gånger framöver – idag parrelationer. Hur ser vi på varandra efter ett tag, eller ser vi ens varandra?

Jag är just nu i Italien. Bor fantastiskt fint (ja, jag är bortskämd på det viset men vet det och är tacksam varje dag). Ser många olika typer av par-konstellationer. Allt från det nyförälskade tyska paret, som i hissen knappt kan hålla händerna från varandra trots att vi är flera andra där, till det otroligt omaka paret – den unga pojken och den riktigt gamla damen. Jag vill i mitt huvud tro att det är farmor och barnbarn. Frågan är varför vill jag tro det? Hade jag reagerat lika starkt på det motsatta, en ung kvinna och en äldre man?
Hela tiden ställs mina egna värderingar och uppfattningar inför utmaningar. Hur trogen min generösa inställning till människans fria val är jag?

Jag ser hippie-paret som inte verkar passa in. Hon med blått och lila hår, han med halvlångt hår, kammat senast i januari ser det ut som. Jag ser hur andra tittar på dem. Blickar med avsmak och irritation. Ni passar inte in, läser jag. En sida hos mig blir rabiat och tänker varför inte? Varför passar de inte in? Varför passar jag in? Vem bestämmer vad som passar in?

Jag ser det dryga, överlägsna paret, som jag på deras dialekt placerar i USA. De som behandlar personalen med nedsättande blickar och fnysningar. Passar de in? Tillhör de gemenskapen för att de ser ut att ha mer pengar än hippie-paret? Tänk om det är precis tvärtom? Hur snabbt dömer vi? Hur snabbt dömer jag? Vad är det jag dömer?

Är det min egna rädsla över att vara utanför, eller är det att någon vågar vara på ett sätt som jag önskar att jag gjorde? Oavsett vad är det nyttigt att ibland ställa sig frågan.
Vad är normalt och vem bestämmer det normala? Jag vill tro att människor med en schysst attityd alltid passar in och att vi ser bortom det uppenbara såsom kroppsfigur, kläder och hår. Jag är inte felfri, glöm det, men en bra bit på vägen vill jag tro att jag kommit.

Paren då, hur behandlar de varandra? Ja hippie-paret tittade på varandra med oerhört mycket mer kärlek i blicken än det överlägsna amerikanska. Det tyska såg inga andra. Gick igenom den vackra loungen där flera par tagit sin tillflykt då det är strålande sol ute och rätt varmt. Sittande sida vid sida såg de uttråkade och sorgsna ut. Som om de förtvivlat letade efter en känsla de för länge sedan glömt bort, eller kanske i värsta fall inte ens mindes.

En kvinna frågade sin man något och han mumlade till svar. Det märktes att svaret antingen absolut inte var det hon önskade höra eller så svarade han utan att veta på vad. När tappar vi uppmärksamheten för varandra och viljan att förstå? Finns det kanske par som aldrig haft den? Jo, det gör det, minns jag, jag har levt i ett sådant förhållande. Jag ryser vid minnet. Det önskar jag ingen.

Få saker är så kränkande för ens självkänsla som att leva i tvåsamhet, men att känna sig ensam. Ensam med längtan, tankar, idéer och drömmar. Då är självvald ensamhet så mycket bättre.
Tillsammans med någon är det en ynnest om vi kan dela alla våra tankar – de innersta lite pinsamma eller naiva, obehagliga och skrämmande, men också de högtflygande och förväntansfulla. För mig är det meningen med en par-relation.

Ända sedan jag träffade B så har han vetat min innersta, äldsta längtan. En längtan till Italien. Det är därför vi nu sitter här och tittar på ett blått medelhav och njuter av smaker som smakar sol, salt och kärlek. Tomater, mozzarella och vin. Vi har varit många gånger i Italien, jag älskar landet och dess kultur, människor, mat och klimat. Denna gång är mycket speciell. Vi är här för att skapa en framtid här. Det känns magiskt och spännande – det hilar till i magen på mig när jag tänker på det.

Inser att jag lever i en par-relation där vi båda månar om varandra. Vi vill båda att den andre ska må så bra det bara går och vi älskar varandras närhet. Är det ett recept på ett lyckligt äktenskap? Ingen aning, men det funkar för oss.

Jag tror att den dag vi tar varandra för givet, glömmer bort de små sakerna och slutar berätta hur mycket vi uppskattar varandra börjar vi gå en stig som tyvärr för många leder åt olika håll. Att pausa och se varandra i ögonen och fundera på vad det var som hände den där första gången vi tittade varandra i ögonen är nyttigt. Lika nyttigt som att bejaka våra olikheter och önskningar. Att hitta varandra någonstans där båda mår bra och känner sig sedda. Då kan kärleken och känslan som det tyska paret har för varandra just nu fortgå i många år. Då kan respekten som hippie-paret visade varandra vara en vägvinnare. Då kan man slippa sitta i en soffa, i en magiskt vacker miljö och se ut som om det en begravning som man väntar på.

Relationer är det svåraste som finns, men en sak har jag lärt mig. Om jag inte själv vet vad jag vill ha ut av relationen är det oerhört svårt att kunna få det. Ingen – vare sig partner eller vän är tankeläsare och du måste själv kunna uttrycka dina behov. Förhoppningsvis stämmer de överens och då kan ni se fram emot många härliga år tillsammans. Gör det inte det så är det ingen förlust att gå åt olika håll. Bättre det än att sitta och lida ensam i tvåsamhet. Livet är för kort för det.
Äska dig själv så ger du andra chansen att få göra detsamma. Länge leve kärleken!

PS Ni kommer under det kommande året få följa med på flytten till Italien och allt vad det innebär parallellt med övriga inlägg. Ciao!!

En reaktion på “Vad har vi för relationer?

  1. Min förra man hade alltid synpunkter på alla. De kan man inte umgås med…så kan man inte göra… så kan man inte bete sig. Det skrek alltid i mitt inre då han sa detta. Nu kan min nuvarande sambo påpeka till mig när jag kommenterar andra att vad har vi med det att göra, de är och gör som de vill. De är inget sämre än oss. Älskar min sambo och så himla tacksam att det är vi två. Mindre pengar ja, mycket mindre men rikare på allt annat. Och ja Lotta Du är värd allt du har och det du har med Bengt. Och jag är värd allt jag har med min Göran. Detta har jag mycket att tacka Dig och Bengt för❤

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *