Utmaningar och känslor

Kommer det funka? Hur ska det gå? När saker och ting hopar sig är det lätt att tappa fokus och se det som verkligen är viktigt och vart man är på väg. När vi låter våra målbilder distraheras av parallella bilder (alltid negativa) så är det lätt att tappa fokus och fladdra iväg åt fel håll. Vågar jag alltid ha en positiv bild av vart jag är på väg?

Alla vi hamnar till och från i situationer som utmanar. Det är det som kallas livet. Personligen ska jag idag ha ett möte med en person, som är en verklig utmaning. Jag har frågat mig själv varför denna utmaning har så stor påverkan på mig och inser att det är jag själv som skapar detta. Jag är den som ger utmaningen dess karaktär, plats, storlek och påverkan. Jag tillåter mig själv att måla upp negativa bilder och därmed skapas negativa känslor, rädslor,  inom mig. Jag är tacksam över att jag hittat mig själv med dessa tankar i tid innan. I god tid innan vore att ta i, men några timmar i alla fall…

Personen jag ska möta har jag en lång historik med. Vi har inte haft kontakt på flera år och det har påverkat mig och min omgivning. Nu ska vi ses. Nu handlar det för mig om att skapa en bild av hur detta möte ska bli. Det första och kanske till och med det svåraste är att jag behöver veta hur jag önskar att detta möte ska sluta. Inte med en naiv drömbild inramad med rosa moln och små hjärtan, utan krasst verkligt. Utifrån alla givna fakta, vad önskar jag, när vi lämnar varandra, vart ska vi ha kommit då?

Denna bild måste vara tydlig för mig så jag vågar se, höra och känna det som jag verkligen, på riktigt, kommer se, höra och känna. Det är så stor risk annars att jag läser in önsketänkande istället för verkligheten. Jag får inte heller leta fel (det är så lätt) utan ha en distans till mig, X och situationen. Kan jag bestämma utgången helt själv? Så klart inte, men jag kan bestämma var min integritet går och vad jag tycker är ok eller inte. Sedan är det i detta möte, precis som i dans, två parter. ”It takes two to tango”.

Risken för mig är att jag målar upp en negativ bild. Det kommer inte bli bra. X kommer inte vilja se min sida, min input, jag kommer känna mig skyldig, jag kommer bli ledsen. Då blir jag det. Jag är attitydinkontinent – det gäller även nu och även mig! Ser jag bilden av pajkastning framför mig – tja då blir det pajkastning. Om X vill kasta paj och inte jag. Ja då blir det ett kort möte för då kommer min integritet säga – detta är inte ok. Lämna.

Skulle det då vara ett misslyckat möte? Nej, det tycker inte jag. Det viktiga är att jag kan stå för hur jag beter mig och vad jag säger. Att jag går in i mötet med ambitionen att något gott ska komma ur det. Att jag ska förstå mer och på så sätt kunna förhålla mig, sätta punkt för historiken och gå vidare. Hur vi går vidare – det är det återigen två som ska komma fram till, men jag tänker inte gå vidare och vara ett offer i situationen. Det vinner ingen på.

Negativa bilder har alltid en större plats i vår hjärna än positiva. Skrämmande, men sant. Därför är det extra viktigt att jag inte målar upp negativa bilder – då kommer de att få makten över mina tankar, över mina beteenden och mitt agerande. Mina positiva bilder är det som ska få finnas och styra. Låter det enkelt. Tja, det är det. Enkelt, men därmed inte lätt. Däri ligger komplexiteten med att vara människa. Till min fördel är att jag hade ett nästan liknande möte igår. Där en annan X agerat på ett sätt som sårat och skapat många frågor. Det gick kanon. När jag lämnade var jag stärkt i mig själv, gick med rak rygg och en bra känsla i magen, stärkt i min självuppfattning och i situationen som stort. Det kändes jätteskönt och är en enorm tillgång att ta med mig idag.

Ibland har vi möten med personer som är utmanande och jobbiga. De behöver inte betyda att de är elaka, negativa eller dumma. Det betyder bara att vi har olika bild av vart vi hamnat och vart vi är på väg. Det är en förutsättning att reda ut detta så att vi så snart det går kör vidare på rätt väg igen. Rätt väg för mig och rätt väg för X. Är det tillsammans – toppen. Är det var för sig – toppen. Så länge vi förstår är det alltid rätt, det är när vi inte förstår som vi krånglar till det och snavar. Inbillar oss och målar upp skräck-scenarion.
Det ska jag sluta med, det ska du sluta med. De positiva bilderna är det som ger oss energi, driv och kraft. Håll fast vi dem och livet blir fantastiskt.

You can’t win them all – but you can always be a winner!

Kärlek,
Lotta

2 reaktion på “Utmaningar och känslor

  1. Tack Lotta.
    Din text stärkte mej, efter ett jobbigt möte idag, nu kan jag ha känslan att mitt möte inte var misslyckat. Tack.
    Kram, Marianne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *