Att hålla sig frisk

Den enda vi önskar när vi är sjuka är att bli friska, eller hur. Hur kommer det sig att många av oss är så dåliga på att hålla oss friska när vi är det? Nu tänker inte jag på fysiskt frisk utan på det mentala, vårt psykiska välmående, det som vi kan påverka.

Innan ni nu kommer med pekpinnar från psykiatriska världen och säger att så lätt är det inte vill jag bara påpeka att det jag skriver riktar sig till oss (mig inkluderat) som inte lider av några psykologiska diagnoser eller sjukdomar. Det riktar sig till oss som allt för ofta faller offer för att vi inte orkar ta tag i saker och ting utan skjuter upp dem. Vi som inte vågar vara tydliga och vi som ibland gör allt för att vara omtyckta.

Att skjuta upp, negligera, förminska, skylla ifrån oss, nonchalera eller helt enkelt inte våga inse fakta. Jag tror att dessa beteenden skapar oerhört mycket onödig smärta, psykisk sådan hos många. Långt många fler än de som inser att de har dessa beteenden och aktivt jobbar på att förändra dem.

Går det att ändra sina beteenden? Ja det gör det. Jag sa inte nu att det var lätt, men det är enkelt. Det handlar om något så simpelt som att bestämma sig. Disciplin är det som för så många är en svag länk. Inte blir det bättre av att vi fyller ordet med negativa känslor. Det är tråkigt att vara disciplinerad och hämmande. Tvärtom. Är man disciplinerad kommer det frigöras tid till det vi älskar att göra. Något som ofta får stryka på foten om vi slarvar för tiden hinner alltid ifatt oss.

Jag är långt ifrån felfri, men har jobbat med mina dåliga beteenden under flera år. Det är inte svårt när det från tid till annan är viktigt för mig. Det är när jag inte inser vikten av att förändra som det blir svårt. Då kommer ursäkterna och undanflykterna. Då vill jag inte inse min del i det hela utan söker svar utanför mig själv och gärna hos andra. Det värsta är att till slut kan jag inte fly längre. Jag är i hörnet och har bara mina egna ögon att möta. Min egen sanning att inse och förstå. Allt för många gånger är det enkla svaret att jag är lat, andra gånger att jag är konflikträdd eller att jag än idag har ett stort bekräftelsebehov.

Det är inte kul att säga till sig själv – jag är lat, konflikträdd eller har bekräftelsebehov. Lik förbannat är det sant. Det är jag som är lat när jag slarvar med sådant som jag egentligen tycker är viktigt att fixa i tid. När jag med andan i halsen ska ordna det sista inför en deadline. Det är när jag är konflikträdd jag uttrycker mig dumt och det är längtan efter bekräftelse som gör att jag ibland inte hör det jag egentligen hör utan det jag själv vill höra. En del vill skylla på arv och gener, men det är i min värld bara  bra ursäkter för att inte ta ansvar över sig själv.

Vi har en hektisk maj framför oss. Många utbildningsdagar, resdagar, aktiviteter – visst är det så maj brukar se ut för många. Allt från avslutningar på aktiviteter, grillkvällar, städdagar, jobbfester – ja listan kan göras lång. För att slippa hamna i en stress-sprilal som tenderar att knäcka en har jag bestämt mig för att vara bättre förberedd och planerad. Jag ska dessutom våga säga nej till saker och ting som jag känner att jag inte hinner med på rätt sätt.

Min rubrik – att hålla sig frisk. Vad har det med detta att göra? Jo, min erfarenhet (och tragiskt nog många andras erfarenhet) är att när vi inte planerar, stannar upp, reflekterar och prioriterar har vi en tendens att bli sjuka. Kanske inte mitt i hetsen, men när det lägger sig. När vi får två dagar över att vila – då kommer förkylningen, halsontet, migränen, tröttheten eller vad helst vi nu drabbas av. Varför? Jo för att vi inte var mentalt i balans under resan fram till ledigheten/vilan.

Långhelgen som gick, Valborg och 1:a maj. Nu skulle jag vila och njuta. Min kropp ville  annorlunda. Istället för att njuta av att räfsa löv, titta på havet och andas reagerade min kropp på den mentala ansträngning jag utsatt mig för under en längre tid. Helt plötsligt sa den – nu räcker det! Detta har hänt mig en gång tidigare i livet – då än mer dramatiskt, men detta räckte. Nu räckte det med ett besök på akuten, men det räckte mer än väl för mig att inse att jag måste – för min skull, prioritera om och rätt.

Idag mår jag ok. Jag har landat på fötter igen och inser att jag återigen hade tur. Tur att inte bli för sjuk utan ”bara” få en rejäl spark i arslet. Vem springer jag ifrån? Vad springer jag ifrån? För vems skull gör jag si eller så? Idag skiner solen, både ute i naturen och inne i mitt inre. Jag är så oerhört lyckligt lottad som har både verktyg och nätverk att hämta klokskap och kunskap ifrån.
Att hämta kärlek och omtanke. Idag ska jag jobba undan papper, fixa fakturor, men också äta en glass i solen. Jag ska lägga upp strategier för hur jag vill leva mitt liv framåt. Vilka ska jag prioritera och vad ska jag välja bort. Jag ska landa och jag ska vila. Jag ska bli helt fysiskt frisk.

Mitt mentala välbefinnande är min inre kompass. Den har varit felinställd några grader – inte så mycket, men tillräckligt. Nu inser jag att jag behöver ta mig tiden att ställa den rätt igen. Nu när jag insett detta mår jag redan mycket bättre. Det finns ingen anledning att sparka på mig för felaktiga val jag gjort – de var och är gjorda med den största av tilltro på att de var rätt. Många var säkert också rätt – just då. Nu är det andra val som är rätt. Det är dem jag ska göra nu. Jag ska hålla mig mentalt frisk för då är jag den bästa versionen av mig själv – en tillgång för mig och andra. Trevlig vår!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *