Frihet och tillit

Det är sol. Inte så varmt som det brukar vara när jag sitter bakom i t-shirt och shorts, men bra mycket varmare än hemma i Sverige. Solen strålar från en klarblå himmel. Det luktar. Vad luktar det?

Brand – gräsbrand eller som när vi eldar gamla löv. Vi eldar bort det gamla, döda och fula för att nytt ska få chansen att gro och växa. Känns på något sätt som passande även om det sticker lite i näsan. Ibland har jag tänkt att det gamla behöver rensas ut och bytas ut – det var kanske dags att göra så för mig fast jag själv inte var klar över det.

Vi fortsätter, brandlukten försvinner och istället växlar lukterna mellan nyslaget gräs, mimosa och berg. Berg luktar, visste ni det? Det luktar tungt och stadigt. På ena sidan om oss har vi just berg – som genom sin gestalt visar att det kommer att finnas där för evigt. Vad som än händer…

För evigt och vad som än händer. Det är stora ord. Innehåller så många förhoppningar och drömmar. Så mycket trygghet och tillit. Vad händer när berget rasar? I ett skred eller en jordbävning? Hur mycket tillit försvinner då? Finns det någon annanstans där den tilliten kan komma att visa sig?

För mig visar den sig på en motorcykel i t-shirt och shorts. På slingriga vägar med miljoner cyklister och bilar. Alla i en lång karavan – slingrandes över bergskammen för att beskåda de magiska naturscener som utspelar sig framför oss. En örn som spanande efter något att äta seglar förbi. Undrar vad den har hittat – blicken är stabil och inställd på målet.

En örn skulle jag vara, tänker jag, där jag sitter.

Fri högt upp i det blå. Fri att välja vart jag vill flyga och vart jag vill landa. En röst i mitt inre säger då så – det är du. Fri. Fri att välja hur du nu vill möta morgondagen. Jag hajar till, det suger till i min mage. Jag bestämmer. Skakar lite på huvudet – kan inte riktigt ta till mig den insikten ännu. Måste tugga på den lite till. Den smakar bra, men är ändå för stor för att svälja hel. Behöver dela upp den i mindre bitar.

Vi tvärstannar. En buss och en lastbil möts på den smala bergsvägen. Det är inte mycket plats mellan de två fordonen, men chaufförerna i respektive verkar ha tillit. Både till sig själva och den andra föraren. Det inspirerar. Kommer på att jag sitter helt avslappnad bakom B. Jag har total tillit till honom. Inte ens nu när det blev ett abrupt stopp tvekade jag på hans kompetens. Tror det är därför jag står upp ännu.

Jag har ett uns av tillit kvar till mig själv och full till honom. Det är min egna jag behöver jobba på för att bli starkare än tidigare. En cabriolet kör om oss. Stereon hördes på långt håll och jag ler när jag hör låten. Kelly Clarkson – What doesn’t kill you makes you stronger… Ödet?

Jag roar mig med att räkna djur. Något jag alltid gjort där på bönpallen. Åsnor, getter, får, en hund, hönor och hästar. Den första hästen jag ser är vit, den andra svart. Jag ser över 10 hästar på vår tur. Aldrig förr har jag sett så många. Kanske en eller två. Nu är de många. Precis som att de vill påminna mig om min stora fråga. Få mig att tänka till och hitta mitt beslut – min lösning.

Raksträcka – nu går det fort. Brukar tycka att det är det mest läskiga, men idag vågar jag njuta. Njuta av att det blåser i ansiktet på mig. Det betyder att jag lever!

Imorgon är en annan dag hette någon gammal schlagerdänga vill jag minnas. Det stämmer. Imorgon är en annan dag, men jag är här nu. Imorgon kan vara något helt annat – det insåg jag alldeles nyligen, men här och nu är jag. Jag vill fortsätta tro på frihet och tillit. Vill inte ändra mina grundvalar. Trots allt – jag har varit glad och njutit varje dag. I onödan? Nej, i det nuet helt nödvändigt. I morgondagens nu också helt nödvändigt.

Suckar. Lutar huvudet mot mannen framför mig. Blundar. Tillåter mig att njuta en stund. Jag vet inte ännu hur min morgondag ska se ut men jag är fri att välja och har tilliten till att jag kommer välja något klokt. Klokt för mig, klokt för B och klokt för oss. Mitt egna lilla lag – min trygghet. Utanför den innersta cirkeln finns fler som fångar när jag faller. Ser dem passera förbi i mitt inre. Ler. Öppnar ögonen – ser havet.

Det blir bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *