Vad ger energi?

Möten. Finns det något härligare och roligare än möten med människor. Möten med människor som vill möta andra människor. Ibland slås jag av hur många som är helt omedvetna (verkar det som i alla fall) över vilka signaler de själva sänder i mötet med andra.

Jag har aldrig träffat någon som vill vara negativ. Jag har, när jag frågat, aldrig fått svaret; Jag tycker om att vara sur, grinig, negativ, slö eller irriterad. Ändå är människor det och det mest fascinerande – de verkar inte vara medvetna om det!!

Hur är det möjligt? Det är i min värld fullkomligt omöjligt att inte märka vilka signaler som man sänder ut om man bryr sig minsta lilla. Det är föreläsning efter föreläsning, utbildning efter utbildning som jag möter dessa, fullkomligt omedvetna medmänniskor. De är ofta förbryllade och störda på människor i sin omgivning utan att först och främst titta i sin egna spegel. Ibland skulle jag vilja filma dem och visa dem för jag är övertygad om att de inte förstår hur de själva ser ut och vilken brist på energi de sänder.

Jag hade en mentor i unga år, en man som jag tror alla i hela Sverige vet vem det är, nämligen Ingvar Kamprad. Han gav mig många goda råd och jag inser i efterhand att jag var allt för ung för att uppskatta honom fullt ut. Jag skulle pumpat honom på många fler goda ledarskapsråd och affärstips bara jag förstått hans storhet (skyller som sagt på min ringa ålder, endast 19 år).

Ett tips som jag fick av honom har jag dock aldrig glömt. Jag har levt det varje dag sedan han berättade det och jag förstod det. Det handlar om mitt beteende i möten med andra. Han sa till mig. ”Den enda uppgift du har, initialt i mötet med andra, är att ge energi. Klarar du inte det då ska du inte träffa andra för då tar du deras energi istället.”

Jag har många gånger tänkt på detta och det har hänt att jag tagit ett extra varv på parkeringen, gått en vända runt huset eller på annat sätt uppmärksammat mig på att ”skärpa till mig” innan jag möter kollegor, kunder, leverantörer eller familj och vänner. De som ska möta mig tycker jag har rätten att förvänta sig att jag levererar energi. Det är det minsta jag kan förvänta mig av dem. Om vi som ses alltid ser till att ge energi, kommer vi att få så mycket att de eventuella utmaningar (eller problem som en del kallar dem) vi möter kommer att lösas mycket fortare, än om vi ska börja med att leta efter ork, motivation eller engagemang.

Jag är inte så naiv att jag tror att allt är guld och gröna skogar. Jag vet att livet, ibland allt för ofta, kommer och knackar på med diverse negativa överraskningar. Vad jag också,till 100 % dessutom, vet är att det går aldrig vare sig fortare eller smidigare att hantera dessa överraskningar om jag själv är negativ. Ser jag till att alltid ha energi, våga måla upp en positiv bild och sedan inte ge mig så kommer det alltid att lösa sig. På ena eller andra sättet.

Däremot vet jag, lika säkert som amen i kyrkan, att om jag inte vågar vara positiv och ha energi så kommer det ta längre tid. Det kommer att kännas mycket värre och vissa kommer till och med att ge upp om det saknas energi. Det är få saker som är så uttröttande som bristen på energi.

Februari har precis tagit sin början, en helt ny månad. En månad som för varje dag blir ljusare och ljusare och innan vi hinner blinka har vi mars här och knackar på. Se till att du hinner njuta av denna härliga vintermånad och inte ser den som en övergångstid innan det blir vår.

Jag vet att många blir provocerade av lycka och lyckliga människor. Det har jag lärt mig att strunta i. Jag har kommit på att jag har ansvar över mitt liv och mina ageranden. Människor som inte vill förstå kraften i det positiva och kraften i att utbyta energier kommer inte vilja ha med sådana som mig att göra. Det är kanonbra. De kommer undvika mig och jag slipper dem. Härligt! Livet är för kort för att inte levas. Livet är för kort för att inte njuta och livet är för härligt för att ha tråkigt. Eller vad tycker du?

Det där med generositet…

God fortsättning!
Det har varit lite skralt med bloggande, ber om ursäkt. Vi kom hem, pepparkaksbruna och kastade oss iväg till grannlandet i väster för härliga dagar med kunder och kollegor. Hem igen och livet gav sig till känna. Knackade på så där lite burdust och slängde in två omgångar influensa. Bara så där. Tackar, tackar! Hade gärna varit utan om vi säger så, men väljer att se det som att 2013´s del av sjukdomar är redan avklarat.

Kan vi ha det som deal livet, eller har du någon annan dold agenda?
Just det där med dold agenda kan jag känna att vi nog till mans drabbas av lite då och då. När någon uppenbarligen försöker få en att tro att de i all välvilja bara vill upplysa eller berätta något. Informationen i sig kan säkert vara nyttig, men jag slås ofta av på vilket sätt som informatören väljer att använda sig av.

Det känns direkt om personen i fråga vill en väl, eller vill ”sätta dit en”. Kan du känna igen dig i det? Så sent som i morse pratade jag med en 17-årig tjej från Västerås. Positiv, glad, ödmjuk, men så oerhört sårad och kränkt. Människor i hennes närhet gör inget annat än försöker trycka ner henne i skorna. Få henne att tveka på vem hon är och om hon duger. När jag så säger att hon är en fantastisk tjej då brister det. Hon storgråter och jag hör genom telefonen hur svältfödd på kärlek denna tjej är. Det skär i mitt hjärta och hon frågar hulkande om hur hon ska ha råd att få träffa mig. Det är för tjejer som denna jag arbetar ideellt. Jag blir så beklämd över hur sargade och ensamma många är. De har kanske många ytliga vänner, men är ensamma i själen.

Tyvärr märker jag att samhället, både det alldeles nära och det i stort består av alldeles för många ogina människor. Det är så många i vår närhet som väljer avund istället för generositet. Väljer sarkasm och ironi istället för omtanke och kärlek. Det gör mig ont. Ont ända i in själen. Det spelar ingen roll om det drabbar mig själv, någon jag känner eller i detta fall en helt okänd tjej som söker kontakt. Jag blir uppriktigt ledsen över att vi inte i alla lägen hellre ger än tar, hellre friar än fäller, hellre gläds än blir avund.

Än en gång påminns jag om varför jag brinner för VM-filosofin. Jag påminns om vad mitt syfte är och hur lycklig jag blir när jag på riktigt får chansen att påverka andra människor till att våga leva ännu lite mer. Min högsta önskan är att världen blir snällare, gladare och varmare. Ingen av oss kan göra allt, men alla kan vi göra något. Det kan börja med att le mot nästa person du möter, ställ en extra fråga med äkta omsorg när du pratar med en kollega eller vän. Våga ge en varm kram och våga fråga om du kan hjälpa till.  Jag vet att devisen ”tiden hinner ifatt alla” stämmer. På gott och på ont. Det är därför jag bestämt mig för att ju mer jag ger – desto mer kommer jag att få. Tids nog, och vet du. Jag har all tid i världen…

 

Årets Julgåva

I år väljer vi att inte lägga pengar på julkort och/eller julgåvor till våra kunder och leverantörer. Hoppas ni uppskattar att vi tänker på och skänker till Barncancerfonden istället.
God Jul och Gott Nytt År till Er alla
Vännerna på Wiström Coaching AB
Bengt & Lotta

Ska det gå åt helvete…

…så ska det åtminstone gå åt helvete på mitt sätt!

Tänk, det är så många gånger jag sitter i samtal med chefer, föräldrar, ledare, medmänniskor som är så rädda för vad alla andra ska tycka och säga. Det är mer än en gång som vi blir inbjudna som föreläsare där den som är ansvarig är nervös för hur vårt budskap ska landa hos dem som lyssnar. Det är mer än en gång som jag sitter i samtal med någon som ska lansera en viss aktivitet och målar upp negativa bilder av hur det kommer att landa hos dem som ska vara del av projektet. Jag blir lika beklämd varje gång.

Alla de gånger som vi gör något, som vi känner på oss är fel, så går vi emot våra egna värderingar och vårt egen värde. Det slår alltid tillbaka på oss själva. Jag har ett säg som jag stulit av min man (jag erkänner – stulit rakt av) och det är ”tiden hinner ifatt alla”. Finns det en värre känsla än när vi känner på oss att vi borde gjort si eller sagt så. Jag, precis som du, vet alltid vad som är rätt, i alla fall rätt för mig.

Så sent som igår så hörde jag en kommentar fällas i ett sällskap där jag var del av och jag kände att jag egentligen ville svara men avstod. Hittade alla möjliga orsaker till varför jag inte sa något och i stunden höll lille rösten med mig. Senare på kvällen så insåg jag att jag inte agerat som jag önskat och det kändes helt plötsligt sådär istället. Kan du känna igen dig?

VIsst spelar det in vem jag är i situationen, det får jag aldrig glömma. Ibland har jag inte rätten att vare sig agera eller säga något, men om det är så och det stör mig för mycket gör jag bättre i att inte vara i dessa situationer över huvud taget. Alltså välja bort. Detta handlar och bottnar åter igen i ansvar. Detta otäcka ord som väcker både olust och behag i en salig röra. Vågar jag ta mitt ansvar eller känner jag mig bekvämare i att ta någon annans ansvar och slippa mitt eget?

Kontentan av vad jag vill förmedla är att om jag alltid är rak och ärlig med mig själv och står för den jag är och det som är rätt för mig, blir det i långa loppet alltid bra. Det kan vara lite vägbulor längs vägen, lite gropar och lite motgångar men till sist blir det bra. Det är ingen idé att försöka vara andra tillags när det i hela kroppen känns fel. Den enda jag sviker är mig själv och den enda jag tillslut ställs till svars inför är just mig själv.

Våga ta för dig och våga tro på dig själv. Ha ditt syfte klart och du kan aldrig svika dig själv. Den viktigaste partnern i ditt liv, den enda du vet finns där till sista stunden är kommen. Jag har insett detta och påminner mig därför titt som tätt om följande fras;

”Ska det gå åt helvete – så ska det åtminstone göra det på mitt sätt”

 

Att aldrig ge upp…

Nästan varje dag pratar jag med någon eller några som faller offer för omständigheter. Omständigheter vi inte kan påverka eller omständigheter där vi skulle kunna markera integritet om vi hade självkänsla nog. Jag pratar med någon eller några som inte ”orkar” vara positiva och som famlar efter kraft, ork och energi. Vi skulle stå pall för mycket mer  om vi inte lät ”Lille Rösten” spela en så stor roll i våra liv.

Vi har så lätt att tappa tacksamheten, ödmjukheten och glädjen, till stor del beroende på att ”Lille Rösten” får näring, men också på grund av att andra människor i vår omgivning inte är generösa. En sak har jag lärt mig genom livet och det är att livet aldrig är rättvist. Det är tufft, utmanande och ibland elakt. Det enda jag kan bestämma över och till 100 % är hur  jag väljer att ta det. Det är viktigt att ta makten över det jag kan påverka – att se till att där jag är, där behandlar vi varandra rättvist.

Vad är då rättvisa? Att alltid dela lika? Det tror jag inte, utan det handlar mer om vem/vilka tar ansvar och ger 100 % i olika situationer. Däremot tror jag stenhårt på att de regler vi har, de ska gälla för alla i laget. Detta oavsett om vi pratar om laget i familjen, på arbetet, i idrottslaget eller andra sociala sammanhang. Det är när några får fördelar framför andra, som vi har en tendens att tappa lusten och tycka att det är tråkigt, orättvist och trist. Med all rätt dessutom. Många gånger gör vi ingenting åt det eller ännu värre – vi gör en felaktig diagnos och felaktiga åtgärder.

Det händer, då och då, att jag inte tycker att jag blir rättvist behandlad. Då handlar det om att knyta näven i fickan och visa integritet. Det jag skrev om i förra inlägget. Det är inte alla gånger någon idé att ställa till en scen eller att kräva svar av den som behandlar en på ett felaktigt sätt har jag insett.Det viktiga är däremot att komma ihåg vad som sagt och gjorts, inte bara glömma bort och ursäkta. Det gjorde jag ofta förr. Glömde bort och ursäktade för att jag hade ett så enormt behov av att få vara med och vara omtyckt. Det gjorde att jag tillät människor att behandla mig som skit, och sedan var jag lika glad och snäll som vanligt igen.

Vi har en förmåga att inte vilja se saker och ting som de är, utan helst som vi skulle vilja att de var. Det hjälper ingen framför allt inte dig själv. Det är viktigt att se det du ser, höra det du hör och känna det du känner. Då blir du sann mot dig själv och på sikt mot din omgivning. Tar vi tag i de saker som stör oss så kommer vi inte att, vilket inte är helt ovanligt, hitta på ursäkter på fel arena. Jag ska ta ett exempel.

En vän till mig har en privat situation som är so so. Hon har varit med om livets tuffa utmaningar, men inte vågat ta tag i dem som hon borde. I mina ögon är hon inte heller tillräckligt tacksam över det hon har, utan tittar ofta på det som hon inte har och saknar. Väldigt vanligt!

Nyligen blev det för mycket på hemmaplan och hon kände att orken tog slut. Var tror ni hon sökte ursäkten för att hon var trött och mådde dåligt? Jo, just det. På jobbet. Det var lättare för det är inte lika känsligt område, utan mer legitimt att skylla på stress, dåliga förhållanden mm. Blir det bättre nu för henne när hon, för att använda läkartermer, medicinerar för fel diagnos? Knappast.

Hon behöver sätta in medicin, i detta fall flera matskedar av tacksamhet och positiva tankar varje dag. Det hjälper inte att vara borta från arbetet – där finns ju inte grundproblemet!!!

Den mest effektiva medicineringen mot stress, trötthet, energiförlust och tristess är just tacksamhet. Se det du har och fokusera på det positiva. Ge inte upp utan kämpa vidare. Livet är tufft. Livet är emellanåt elakt och jävligt, men helt ärligt. Mest av allt är det helt fantastiskt!! Eller hur!

Vill du få inspiration till att orka, kanske till och med få en liten distans till dig själv och dina utmaningar. Kika på detta lilla klipp och lova mig, ge aldrig upp!
Never give up!

 

Nu börjas det…

Jul. Visst är det något laddat med det ordet. Jul. Vem av oss har inte en relation till julen? Minnen och känslor. Lukter och smaker. Just det där med lukter och smaker är häftigt egentligen. Det blir så tydligt att hjärnan består av bilder om du tänker efter och minns en speciell lukt eller smak.

Det är självklart så att alla årstider och högtider har olika lukter och smaker förknippat med sig men för mig är de extra starka och tydliga kring julen. Kanske beror det på att jag alltid älskat julen. Julen, med sina starka karaktäristiska dofter. Hyacint, kanel, kardemumma och för att inte tala om saffran. Jag kan till var och en av dessa dofter framkalla minnesbilder – de finns där lagrade på min hårddisk.

Vad jag får för känsla kopplat till bilden beror helt och hållet på om det ger mig en positiv eller en negativ tanke. Lukten slår emot mig och tankarna sätter fart. Hur tolkar jag dem? Doften av skållad mandel. Vad skapar den för tankar? Första glöggen och pepparkakorna.

Jag minns när jag hade min första egna lägenhet inne i Kalmar. Alldeles invid järnvägen  bodde jag i en liten etta med balkong och pyttelitet kök. Ett klaffbord fick plats i köket och det var jag otroligt glad för eftersom jag redan då älskade att fixa och dona. Med allt från pynt, mat till blommor.

Jag har alltid börjat fira jul tidigt. Redan veckan innan advent går jag igång och planerar. Hur vill jag ha det? Vilka färger ska min jul innehålla detta år? Min man har gett upp.
Han vet att det är ingen idé att försöka få mig att bli vuxen i mitt förhållningssätt till julen.

Första advent i min lilla lägenhet på Södra vägen i Kalmar var minutiöst planerad. Jag hade servetter, ljus, mandlar, russin, glögg (givetvis), nybakade lussebullar och pepparkakor. Det var nytt och modernt med mögelost på pepparkakorna och jag hade givetvis fallit för trenden och stod i mitt lilla kök och förberedde.

Vad jag inte tänkte på vad att lukten av mögelost i ett minimalt kök, tillsammans med söt glögg, nyutslagna hyacinter, vanilj-ljus och lusse-bullar blev inte helt lyckad. Jag ska erkänna. Det luktade fotsvett i hela min lilla lägenhet. Ute var det över tio minusgrader så att vädra några längre perioder var inte att tänka på. Jag minns med all tänkbar tydlighet den frustration som spred sig inom mig. Jag löste det hela genom att snabbt besluta mig för att bjuda på pepparkakor utan mögelost och bespara mina vänner detta möte med fotsvetten. Snabbt sprang jag ned och slängde soporna och hoppades att det inte skulle lukta för mycket. Trots att detta är över 25 år sedan kan jag än idag, när jag ser reklam för pepparkakor och mögelost, få tillbaka minnesbilden. Glasklar och tydligast av allt är doften från min misslyckade flirt med mögelosten.

Det är tur att jag har långt många fler minnesbilder av positiva lukter som hör julen till. Granris hör till en av dem. När jag får binda mina kranar till dörren, klä in fönsterbrädorna med röda band och kottar. När det sedan börjar sprida en  svag doft i huset – då är jag oerhört lycklig. Jag kan framför mig se hur det glimmar och glittrar.

Jag kan se hur vi dukat långbordet med all mat och hur vi alla längtar efter att få hugga in i allt det goda. Känna hur det luktar av skinka och Janssons frestelse. Med åren har jag blivit duktig på att ha mycket av det vi tycker om, och fullkomligt strunta i det ingen äter. Du vet, det där som av någon anledning ”ska” finnas för att det ska bli på riktigt.

Julen ska inte innehålla massa måsten. Det är en glädjens högtid för mig. Inga måste vare sig i fråga om mat eller julklappar, sällskap eller dofter. Det blir så mycket bättre om vi alla väljer det som skapar positiva bilder och därigenom positiva känslor. Det har tagit mig tid att våga lyssna på mig själv och vara tydlig med vad som ger energi och vad som tar energi.

Om vi alla skulle våga förstå hur mycket vår historik formar vår framtid skulle vi lite mer ta det på allvar och bestämma oss för hur vi vill ha det. Varje val vi gör framåt styr vi själva över, och när vi vågar inse det kommer vi hitta oss själva vid ratten av våra liv igen. Det är du som bestämmer vilket liv du vill leva och alltså vilken jul du vill ha. Det är rätt skönt tycker jag att inse, hur det blir i morgon – det är mitt val!

Därför vet jag att det kommer bli en magisk jul i år igen. Jag känner det på mig, det har jag bestämt. Jag kommer att vara som ett barn på julafton varje dag från 1:a advent till den 26:e december. Då, då har jag firat klart och kommer att känna mig lite färdig med julen. Den 26:e kommer jag att önska mig, att det dagen efter utan något dröjsmål, blir det vår.

Ljust och fräscht ska det vara – in med vårdofterna, tulpanerna och solen. Då börjar nästa fas i livet, men från nu och tills dess. Då, då är det jul!!

Detaljerna skapar helheten…

Mörkt. Klockan är inte 16.00 ännu, men ute är det mörkt. Nej förresten, det är svart. Det är något speciellt med att bo på landet som vi gör. Inga gatlampor eller neonskyltar som lyser upp. Jag kan inte komma ifrån att jag gillar det.

När jag går ut och tittar upp mot himmeln så ser jag stjärnor. Många stjärnor. De lyser mycket tydligare och klarare än de stjärnorna jag såg när vi bodde inne i Vasastan. Varje gång vi kom ut hit till skärgården (då vi bodde permanent i stan) så hyllade vi alltid stjärnorna. De syntes så mycket tydligare och klarare.

Vintern är här. Det är ställt utom allt tvivel. Jag har till och med sett min första längdskidstävling för säsongen och då är det liksom definitivt. Jag vet att det var slalompremiär för någon helg sedan, men det är inte riktigt samma sak för mig. Längdskidor – då är det vinter.

Nästa helg börjar dessutom vinterstudion på SVT, en av mina favoriter. Det är inte så att jag behöver sitta bänkad, men jag gillar att ha André Pops så där lite i bakgrunden, småsurrande om lite starttider och inslag. Det är en mysfaktor i vintermörkret tycker jag.

Idag har jag dessutom gjort mitt bästa för att lysa upp tillvaron lite extra. Jag har klättrat i träd och försökt få till en ljusslinga. Den vart väl sådär, men det lyser.

Jag tror att ljuset är viktigt för oss, extra viktigt när det är så mörkt ute. Därför handlar det om att hitta sina ljuspunkter, och de kan vara bra många fler saker än just lampor, stjärnor och sol. Jag tror att hitta sina egna energi-givare är viktigt. Finna ut vad och vilka ingredienser i livet som ger det lilla extra till tillvaron. Ofta är det inte de stora, svulstiga sakerna, utan de där små nästan obetydliga, men som om de inte finns kan förstöra ens energinivån.

Livet består av små detaljer som sammanvävt blir en helhet. Det är som ett pussel av många små bitar där alla är avgörande för bilden. När vi har lagt ett vackert pussel, stickat en fin tröja, broderat en duk, målat en målning eller vad som helst som krävt allt från tid, kraft, engagemang, fokus och kanske t.o.m pengar så vore det väl sjutton om det ska förstöras av att vi slarvat under resans gång? Förstöras av att vi har fuskat, varit nonchalanta eller inte orkat hela vägen. Av att vi inte gjort det till 100 %.

Om vi inte månar om detaljerna, kommer vi inte heller att bli nöjda med helheten, tror jag. Däremot är den vanligaste ursäkten, till att inte behöva vara så noga med detaljerna, att det är slutresultatet som betyder något. Det är sant, resultatet är det viktiga, men utan detaljer – kommer det aldrig att bli så som vi önskade. Detta kan man i de allra flesta situationer se och definitivt påverka. Vad kan jag dra för lärdom  av det personligen?

Jo, allt du gör – gör det på riktigt. Fuska inte. Ge aldrig upp, och kom alltid ihåg att det är bara dig själv du lurar om du slutar 10 meter från toppen. Jag tror att om vi alla till mans skulle bli lite mer disciplinerade, mycket mer tacksamma och vansinnigt mycket mer generösa så kommer det både att bli roligare, gå fortare och bli bättre. Tänk vilka bilder det kommer att bli…

Oändlig tacksamhet

Lördag. Mörkt ute, brasan brinner. Hockey på TV:n och lugn i själen. Kan det vara bättre? Livet är en gåva, en skör och vacker sådan. Det blir så uppenbart när man stirrar döden i vitögat. Har suttit och kramat en skör hand i några timmar. Pratar om livet, skrattat och gråtit om vartannat.

Varför är vi inte mer rädda om det vi har? Varför måste livet nästan rinna ur någon vi älskar innan vi uppskattar och lever på riktigt? Bengt brukar prata om att ta sig ut på fjället eller havet för att inse sin egen litenhet. Det stämmer, men även idag, kände jag denna enorma litenhet infinna sig. Hjälplösheten jag kände, då insåg jag hur liten jag och alla vi andra är. När naturens krafter bestämmer – då har vi inte mycket att sätta emot.

Tacksam, är den känsla som infinner sig i mig nu på kvällskvisten. Tacksam sorgsen och lycklig i en stark, konstig kombination. Jag läste för inte så länge sedan att den som är tacksam får mer av livets glädjeämnen till sig, men att det också är det motsatta för den som tar saker och ting för givet. Det jag tar för givet kan snabbt tas ifrån mig.

Jag är tacksam över att få spendera värdefulla timmar med min fina vän. Timmar som inte några pengar, titlar eller andra statussymboler kan ersätta. Tacksam över att min man sätter sig och kör mig tur och retur för att jag ska slippa vara ensam med mina tankar och min sorg i bilen dit och hem. Tacksam över att jag får modet att våga leva ännu mer, varje sekund och varje dag.

Jag har lovat mig själv att inte tycka synd om någon mer i livet utan att tycka enormt mycket om. I kärleken och i ”tycka-om” finns det kraft och energi. Kraft att våga släppa taget och våga bli fri. Kraft att orka kämpa och att inte ge upp. Tyck inte synd om någon även om livet är orättvis. Tyck om – då hjälper ni till att skapa styrka!

Igår fick jag än en gång fog för min tes att vår framtid är fantastisk. En föreläsning för unga, härliga och livsglada människor i Göteborg. Deras leenden, uppskattning och kärlek hjälper verkligen
till en dag som denna. En dag då jag gärna skulle göra vad som helst för att utrota den jävulska sjukdomen cancer.

Ta hand om er alla och lova varandra att fortsätta njuta av livet. Det är det bästa och vackraste sättet att hedra dem vi älskar men endera har förlorat eller är på väg att…

Världens finaste Kajsa!!!

Att skapa bilder…

Jag kan inte nog ofta prata om vikten av att skapa bilder. Att vår hjärna inte förstår ord, bokstäver, siffror eller ens fakta. Vår hjärna förstår bara bilder. Vad är då helt avgörande för att vi ska lyckas skapa bilder? Jo det är vår förmåga att kunna använda oss av fantasin. Fantasin är avgörande för att skapa bilder av något som inte finns – och det gäller allt som ligger från nu och framåt.

När vi ser en bild som redan finns, är det genom att använda fantasin vi skapar det vi inte ser. Det är det som en författare använder när han/hon skapar sina historier. Berättar det vi inte ser och skapar bilder av det lästa i huvudet. Jag tror vi är många som upplevt att vi hade en film i huvudet av en bok, och när den sedan blir filmatiserad så stämmer inte bilderna. Man brukar säga att boken är bättre än filmen. Detta för att den filmen av boken vi hade i vårt huvud är vår tolkning och ligger oss varmast om hjärtat.

Detta för att vi skapat våra bilder genom vår fantasi och den är unik för oss, precis som vi är unika. Två personer, som ser samma bild och får frågan ” vad ser du inte?”, kommer att ge olika svar för de har olika tillgång till sin fantasi. Det vi ser på en bild är inte fantasi – det är redan målat och tillhör kategorin sant.

Hur mycket fantasi och hur ofta jag vågar använda min fantasi beror på hur trygg jag är. Alltså hur mycket självkänsla jag har. Återigen är det avhängt min självkänsla hur jag kommer lyckas i framtiden, med mitt liv.

All framtid skapas genom de bilder vi målar i vårt inre. Ju tryggare, desto häftigare! Då vågar vi ta ut svängarna.

Titta på bilden ovan. Ta en stund och sitt alldeles stilla. Börja sedan fantisera -våga måla dina inre bilder. Vad är det som du inte ser? Jag ser inte ett tivoli, inte en lägereld och jag ser inte världens häftigaste vänner som sitter och sjunger tillsammans…Tänk vad härliga bilder det går att måla – det är bara bristen på fantasi som stoppar oss!!!

”Fantasi är förmågan att skapa inre bilder, känslor och föreställningar, i en situation då de inte upplevs genom syn, hörsel eller andra sinnen. Fantasin är sinnet där vi möter allt. De saker som vi rör, ser och hör smälter samman till en ”bild” i vår fantasi”
Källa: Wikipedia

Nu är den på väg…

Jaaa – nu finns den att förhandsbeställa!!

Nya boken, VM-jag – våga leva livet på riktigt

Det är inte utan att jag är stolt som en tupp för nu är 3:e boken på väg från tryck. Vi håller som bäst på med de sista finjusteringarna och tar upp förhandsbeställningar på vad vi hoppas ska bli…

Årets Julklapps-bok!

Skicka din beställning till lotta@wistromcoaching.se, eller förhandsbeställ på hemsidan:
www.wistromcoaching.se

Pris: 150:- + frakt

Leverans kommer att ske under v. 49 & 50

Innehåll:
Under 10 år har jag, Lotta, levt med VM-filosofin. Hur har jag hanterat utmaningar i arbete, privatliv och livet i stort? Hur har jag använt mig av verktygen för att gå från att kämpa för att varje dag ska vara världens bästa till att känna det naturligt varje morgon?

Hur har jag hjälpt andra i coaching och genom våra utbildningar? Hur har jag lyckats överträffa alla förväntningar på föreläsning efter föreläsning, utbildning efter utbildning? Hur har jag lyckats våga axla Bengts arv och vad är hemligheten med Vägen mot Lyckan? Går det att vara lycklig varje dag?

Detta, filosofiska tankar om livet och mycket mera finner du i boken;
VM-jag – våga leva livet på riktigt

Hoppas du blir inspirerad och sugen på att läsa mer…